patkobandi.blogg.se

EUROPA I FAROZONEN

Dr Eva Maria Barki, A-1010 Wien, Landhausgasse 4/Minoritenplatz 6

 (Översättaren utelämnar hälsningsfraser och annan text som inte påverkar talets tema. Övers. anm.)

[…] Kongressens huvudtema ”Liv eller död” visar vilket allvarligt budskap ni vill framföra.

 […] Vi lever i en tid präglad av mycket svåra påfrestningar! En ödesmättad tid! Det pågår ett krig: ett kamouflerat krig eller ett hybrid-krig eller som det på internationellt juristspråk heter ett subversivt krig.

 Den 14 Världskongressen av Nobels fredspristagare (14 december 2014, Rom) sände en allvarlig varning till det internationella samfundet: Freden är i fara. Det finns stormakter vars fasta övertygelse är att deras mål enbart kan nås med våld. Detta kan leda till ett nytt, mycket farligt krig och risken därmed för ett kärnvapenkrig blir större än någonsin sedan det kalla Kalla Kriget. Tre veckor senare i början av januari 2015 varnade även Mihail Gorbatjov Europa för ett eventuellt krig: ”Om någon som har kontroll över kärnvapen förlorar kontrollen över sina nerver och tappar huvudet blir det inte många som överlever – jag säger inte sådana saker utan noga övervägande, jag är allvarligt bekymrad”.

 Samtidigt (januari 2015) gjorde Georg Soros Europa uppmärksam på att tiden var inne för att vakna och inse att det var krig. Det var dock inte för kriget självt han varnade utan manade till att acceptera läget och handla därefter. Adressaterna i första rummet var Europeiska Unionens medlemsländer och budskapet var att de skulle handla så som om de vore i krig med Ryssland.

 Geopolitiska aspekter på kriget mot Ryssland

 I den amerikanska strategin är Ryssland fiende nr 1, Kina är nr 2. Bägge dessa två länder utgör ett hot mot USA:s unipolära stormaktsposition som säkrades efter slutet av det Kalla kriget och som Amerika för varje pris är beredd att försvara.

USA började ett nytt kallt krig i samband med den östliga utvidgningen av NATO; detta trots löften om att ingen utvidgning mot öst skulle ske.

 Strax efter Sovjetunionens sönderfall 1992 föddes Wolfowitz doktrinen som sedan 2002 utgör en del av strategin för Förenta Staternas Nationella Säkerhet (National Security Strategy 2002) den utgår ifrån USA:s särställning (exepcionality) och säger att: medtävlare till dominans var än de befinner sig på jorden är oacceptabelt. Alla fientliga makter skall förhindras att dominera i en region.

 I enlighet med denna doktrin vill USA avgränsa Ryssland från Europa. USA är rädd för ett eurasisk block ty ett enhetlig Eurasien med ekonomisk samverkan ”från Lissabon till Vladivostok” skulle bli världens starkaste och rikaste region. Rädslan är särskilt stark för en tyskt-ryskt samverkan med knowhow och kapital på tysk sida och naturresurser med arbetskraft på den ryska – en gammal amerikansk mardröm. Politologen från Stratford George Friedman sade vid en intervju att omöjliggörandet av en eurasisk kontinental makt hade varit USA:s målsättning under de senaste hundra åren. Om det inte går att underkuva Eurasien – sade Friedman – så skall åtminstone de däri ingående nationer hetsas mot varandra för att skapa instabilitet såväl regionalt som inom de enstaka nationerna. Försök till detta utspelas just nu i realtid inför våra ögon.

Om vi vill förstå Amerikas politik är det viktigt att veta att på USA:s Militärhögskola (DNU, National Defence University) undervisas än i dag Halfried Mackinders studie Geographical Pivot of History (1904) där han definierar sin Heartland teori som även hävdades i Versaille efter I Världskriget: ”Den som behärskar Östeuropa behärskar också Heartland. Den som behärskar Heartland behärskar också Världsön, den som behärskar Världsön behärskar hela världen”. I Mackinders nomenklatur är Världsön lika med Eurasien.

 bigniew Brezezinski, en annan amerikansk geopolitisk storhet följer sin föregångares strategi och i sin bok The Great Chessboard (Det Stora Schackbrädet) utpekar han Ukraina såsom den geopolitiska mittpunkten och kräver att Ukraina skall skiljas från Ryssland, eftersom utan Ukraina blir Ryssland på sin höjd bara en regional makt men ingen världsmakt. I klarspråk betyder det att den Nya Världsordningen är möjligt bara om USA behärskar schackbrädet.

Detta är USA:s målsättning; det är därför man för krig (än så länge bara politiskt, min anm.) mot Ryssland. Behärska Heartland d.v.s. Östeuropa för att kunna behärska Eurasien och därmed hela världen.

NATO:s östliga utvidgning och omringning av Ryssland

Genom hävdandet av den ryska faran skräms och försvagas Europa och NATO tillåts att obehindrat omringa Ryssland militärt. Trotts egna nackdelar tvingas Europa till ekonomiska sanktioner mot Ryssland, ryska statschefen demoniseras, man för ett media- och informationskrig väl påminnande om tiden före Första Världskriget.

Det som ger anledning till oro är att NATO:s närvaro i Östeuropa har sedan 2014 utvidgats. Under NATO:s toppmöte i juli bildades en ny ”Warsawa Pakt”, där man avhandlat militär upprustningspolitik p.g.a. antagen rysk aggression i framtiden. Det verkar som inte någon av toppmötets deltagare hade tittat på kartan. Gjorde man det kunde man se det tydligt att NATO-baser finns runt Rysslands gränser medan inga som helst ryska förband är att finna vid någon av USA:s fastlandsgränser. Medan USA har fler än 1000 militära baser runtom i världen (761 av dessa är militära stödpunkter uppdelade i 156 länder) har Ryssland c:a 25 militära stödpunkter i 11 länder varav 10 i forna sovjetstater och 1 i Syrien.

Förutom militära omgrupperingar och omfattande NATO övningar bör man oroa sig även för arsenalen av kärnvapen, speciellt USA:s och NATO:s moderniseringsprogram av kärnvapen i Europa. Nyligen har man omplacerat 50 st taktiska atombomber till Italien och om ryktet är sant 50 st d:o från Syrien till Rumänien. Liknande omplacering planeras till Polen. Dessa raketsköldar utgör ett allvarligt hot mot Ryssland eftersom i och med dessa blir kapaciteten för ett motanfall eliminerat så att Ryssland inte längre kan skydda sig mot ett fientligt raketanfall.

NATO har brutit sitt löfte givet i ömsesidigt författat kontrakt 1997 och bedriver nu en hittills aldrig skådad militär aktivitet längs Rysslands gränser. Dessutom bryter numera USA även en annan överenskommelse med Ryssland från 1970 angående kärnvapenspärr.

Amerikas farliga konfrontationspolitik

Att USA:s agerande uppfattas av Ryssland som provokativt är naturligt och samtidigt farligt. Det är inte första gången USA vill provocera fram ett militärt svar från Ryssland – hittills utan framgång. Dock hotade det ryska överkommandot NATO 2012 under säkerhetskonferensen i Moskva att man vid behov skall, såsom en preventiv åtgärd, tillintetgöra den då ännu planerade raketskölden som är planerad att uppbyggas i Polen och som numera är en realitet i Rumänien.

Efter allt detta är farhågorna, nämnda i början av artikeln, lättare att förstå. Det var inte länge sedan New York Times publicerade en varning såväl för ensidigt upphävande av tidigare överenskommelser om den ömsesidigt kontrollerade militära maktbalansen som planerna för införandet av nya taktiska kärnvapen.

Varning till Europa

Den nuvarande situationen bör uppfattas som en allvarlig varning till Europas länder: det är oacceptabelt att NATO och USA skall använda Europa som gisslan, som ett geopolitiskt schackbräde och måltavla. Ungern som är en av NATO-länderna är särskilt utsatt.

Vi måste stå upp mot NATO:s upprustningspolitik och kräva att Europa skall bli en kärnvapenfritt kontinent. Vi måste avslöja USA:s verkliga planer

Ett rikt och stabilt Europa och Europeisk Union ryms inte i USA:s intresse. USA bryr sig inte vare sig om mänskliga rättigheter, demokrati och rättssäkerhet eller ett fredligt Europa. Vad som intresserar USA är dess egen maktställning, världsmakten inbegripen.

Krigföringens regler är ändrade

Vid sidan av konventionell vapenmakt finns det idag flera olika medel till buds för att nå politiska mål: bojkotter och sanktioner, utfrysning, desinformation och mediekrig, diplomatisk isolering, demonisering och beskyllningar. Man sprider anklagelser om korruption, man väcker rädsla och osäkerhet, anordnar demonstrationer och stöder länders inre opposition. Paletten är bredare än så och flera av exemplen är numera en daglig verklighet.

Medhjälparna utgörs av ett räcke icke-statliga organisationer såsom den västliga medievärlden och etablerade politiska partier och dess politiker; vasallerna i EU i USA:s tjänst.

Krig mot Europa enligt salami-taktiken

[…] Den sortens krigföring pågår sedan länge. Enligt påven Franciscus är III världskriget redan på gång om ock med små steg. Detta krig förs inte bara mot Ryssland utan mot alla länder som inte motsvarar Amerikas förväntningar, för att inte nämna dem som rentav motsätter sig. I en intervju häromåret sade president Obama: om en regering inte gör som vi vill blir vi tvungna att bryta av dess arnar.

Målsättningen är att tvinga bort en sådan regering eller åtminstone dess ledande politiker från makten. Detta lyckades i Serbien, Grusien, Ukraina, den tyska statschefen Wulff, en gång inom den tjeckiska regeringen och processen pågår i brutala former i Makedonien. I Ungern misslyckades man – och så blir fallet även i fortsättingen.

[…] Denna krigföring för att i akt och mening säkra Amerikas hegemoni har pågått i och med Europas rekonstruktion ända sedan 1990. Det är bara vi som inte hade förstått det eller förstått det alltför sent.

[…] på en konferens i Budapest på Andrássy Universitetet […] kom i kaffepausen en elegant herre fram till mig, gratulerade och sade: Det här är inte något Europa längre, jag förstår mig inte på europeiska politiker varför de låter Europa slitas sönder. Den elegante herren hade varit Israels arbetsmarknadsminister året före.

[…] hur kommer det sig att en Israelisk minister ser det som en politiker i Väst inte ser? Så småningom fann jag svaret som med tiden blev allt klarare: så gott som i alla länders partier undan för undan infiltrerades av förespråkare för globalisering, anti-nationella och ultraliberala idéer. I Västeuropa spelar det längre ingen roll vilket konservativt eller socialistiskt parti väljarna röstar på ty det politiska fältet är redan mer eller mindre mättat av samma skrot och korn. Det är inte förr än ganska nyligen som sådana politiska partier bildades vilka hellre vill lyssna på folket istället för globalister, storkapitalet, internationalister och ultraliberaler. Vilka svårigheter dessa nya partier har att övervinna syns skrämmande tydligt bl.a. hos Frihetspartiet i Österrike eller hos AfD i Tyskland.

Det är inte detta Europa vi en gång önskade!

[…] Hade vi för 28 år sen tänkt oss dagens Europa, när vi ännu kämpade mot sovjetisk diktatur och kommunistisk totalitarism? Nej och åter nej. Förebilden för oss var den västliga demokratin, rättssystemet, friheten och rättssäkerheten. Dessa värden är nu åter hotade men hotet kommer nu från det motsatta hållet. EU håller på att bli en diktatur, multikulturalismen håller på att förinta nationer och den europeiska kulturen, den totalitära liberalismen ödelägger och marginaliserar samhällena. Europa håller på att förlora sin identitet.

Europa vilar på tre pelare och alla dessa tre har rasat samman

Kristendomen: den starkaste och viktigaste pelaren. Det är inte bara islam som hotar och tränger kristendomen tillbaka. Att hävda kristenhet i Västeuropa anses numera vara diskriminativt. Det är t.ex. förbjudet att i offentlig position bära halsband med kors; det gamla hälsningsordet ”Grüss Gott” är bannlyst hos det österrikiska flygbolaget; en förskolelärarinna i Wien fick sparken för att hon inför Jul berättade för barnen om Jesus; i det österrikiska rättsväsendets lokaler har man plockat ner korset... I motsatts till allt detta måste islam respekteras, berättigad sträng kritik är förbjuden och t.o.m. kan medföra straffsanktioner – allt detta gäller inte kristendomen – och till detta får man moraliskt bidrag också från själva den katolska kyrkan. Katolska kyrkans röst blir allt svagare när den talar om familj. Påven hävdar i en intervju att Europas rötter är inte enbart kristna vidare att katolska kyrkan är ”triumfatorisk” och ”hämndlysten”; han jämför IS-krigare med Jesu följeslagare. I Väst har kristendomen redan upphört att vara identitetsbärande.

Under mötet i förra veckan av Europakommissionen för rättsliga frågor sade Koen Geens, Belgiens justitieminister följande: ”Mycket snart blir det flera muslimer än kristna i Europa. En nära förestående realitet som Europa ännu inte har upptäckt”. Att fördenna realitet har man EU:s felaktiga politik att tacka för nämndes inte.

Grekisk filosofi och demokrati

Den andra pelaren var just grekisk filosofi och demokrati. Även denna pelare håller på att störta samman. I Väst härskar sedan länge en skendemokrati eller i bästa fall en partidemokrati.

Framför allt är det EU som lider av demokratiskt underskott. EU-parlamentet är en låtsasparlament utan parlamentarisk kompetens. Varken Kommissionen eller EU-domstolen har någon demokratisk legitimation och det är ändå i Kommissionen som EU-lagarna och -föreskrifterna formas. EU domstolens huvudsakliga maktbefogenhet täcker rättstolkning och verksamhetsfält. Europadomstolen systematiskt utvidgar Unionens maktbefogenhet på bekostnad av nationernas suveränitet.

Dessutom tycks EU vara rädd för folket; EU:s kännetecken är demofobi i stället för demokrati. Föga förvånande är Unionen emot folkomröstningar då, som känt är, praktiskt taget alla tagna referendum hitintills gick emot EU:s maktinnehav.

Efter flera nederlag – den danska och holländska folkomröstningen och framför allt Brexit – hör man allt oftare att inga fler referendum skall tillåtas enär makthavarna anser att de hotar själva EU:s existens. Folkets beslut om den förda politiken bör inte följas då det utgör grogrund för nationalism och populism. Enligt den tyske kommissionären Günther Oettinger hotar inte bara Unionen utan hela Europa. Oettinger menade vidare att: en folkomröstning är numera en anakron institution, den fungerade kanske i det antika Grekland men i dag används den enbart av kobönder i Schweiz. 

Romersk Rätt

Den tredje pelaren som hittills bar upp Europa är den Romerska Rätten. Rätten och rättens vidmakthållande är i den västliga världen numera ett okänt begrepp. När Obama en gång tillrättavisande sade till Putin att han inte tänkte beakta internationell rätt svarade Putin: Bravo, äntligen har ni upptäckt att den över huvudtaget existerar.

De grundläggande frihetslagarna kan man i Väst i praktiken numera inte hävda då den Europeiska Kommissionen för Mänskliga Rättigheter har upphört att fungera. Pressfrihet, åsiktsfrihet och det fria ordet i Väst numera är ett minne blott; jag skulle kunna tala i timmar om hur den västliga mediepolitiken och styrning av åsikter fungerar.

Emedan det ännu finns en och annan oönskade meningsyttringar förbereder EU ett mycket farligt lagförslag vars arbetsnamn är Toleranspapper. Lagförslaget i toleransens namn handlar inte bara om total kontroll utan även om en institution ämnad för omskolning av ungdom som till äventyrs avviker från Toleransens anvisningar; renodlad diktatur i namnet av tolerans.

I ett brev frågade jag Kommissionen vad avsikten är med detta Toleranspapper och Kommissionen svarade: Eftersom ännu gällande lagar anses vara tillräckliga är det ännu inte aktuellt men vi anser att Toleranspapprets innehåll är gott och vi stöder det därför.

Rättssäkerhet i EU har upphört att gälla. Framför allt är det invasionen av migranter som fick rättsstatens grundprinciper att krackelera. Värt att märka att EU gång efter annan bryter mot egna lagar och diskriminerar sitt eget rättssystem. Om detta skulle man kunna hålla ett eget seminarium.

TTIP överskriver demokratin och dess rättssystem

[…] I fall TTIP, handelskontraktet med USA blir verklighet kan vi säga adjö till till det europeiska rättssystemet som har den Romerska Rätten som grund; i och med detta avhänder vi då oss den sista resten av de europeiska staternas suveränitet. Många av oss ser inte att faran ligger inte bara i klorerade kycklingar och genmanipulerade naturprodukter utan i att skiljedomstolarna kommer att skapa lagar varmed de dömer i stället för och även emot staternas dömande institutioner.

Alla de nämnda pelarna befinner sig nu i en status av sammanstörtande.

Migrationen är krigets mest verksamma vapen

[…] Migrationsvågorna är inga slumpvisa företeelser, de är väldigt välorganiserade och planerna stod färdiga redan för tio år sedan.

Thomas Barnett, som var Rumsfelds (USA:s försvarsminister) rådgivare och som fortfarande tillhör kretsen av geostrategiska experter har 2004 0ch 2005 skrivit två böcker: Pentagon´s New Map och Blueprint of Action. Redan för tio år sedan skrev Barnett att Europa behöver 1,5 miljoner invandrare från Afrika och Asien – årligen. Målet formulerades enligt som följer: ett enhetligt uppblandat folk utan nationella, kulturella och religiösa skillnader och vars IQ är 90, otillräckligt för eget tänkande men tillräckligt för att kunna arbeta.

Det är tyvärr inte många som har läst Barnetts böcker. Barnett skriver också något annat intressant: Eftersom målet är en globaliserad värld måste man undanröja alla politiker som motsätter sig och därmed äventyrar globaliseringen. Jag citerar Barnett: ”I say: kill dem”! Uppstickarna måste alltså mördas. Så skriver rådgivaren till USA:s försvarsminister. Denna order är inte alls så absurd som den kan synas vara; jag vill inte ens veta hur många gånger denna order hade givits.

Någon opposition från EU mot dessa yttranden har ännu varken hörts eller setts. Politiker som går i USA:s ledband har inte vidtagit någon som helst åtgärd – och vill inte heller vidtaga – mot migrationsvågorna. Något motstånd mot en ny, uppblandad europeisk befolkning är inte heller att märka. Tvärt om: Kommissionens vice ordförande Frans Timmermans nyligen lät oss veta att mänsklighetens framtid kommer inte längre att baseras på olika nationer och kulturer; framtiden skall tillhöra en uppblandad superkultur. I framtiden får inga samhällen förbli homogena, vi måste acceptera den multikulturella diversiteten. Medlet för förverkligande av dessa idéer är massinvandring. Så talade Europakommissionens vice ordförande, Timmermans.

Skall Europa överleva?

[…] Så här ser situationen ut i Europa. Detta är en katastrof! I dessa dagar stod det att läsa från den konservativa politkers Pát Buchmanns penna i American Free Press. Pát Buchmann ställde frågan: ”Skall Väst överleva detta århundrade?”

Med hänsyn till den pågående sjukliga politiken i EU med Angela Merkel och Jean Claude Juncker i spetsen är frågan mer än befogad. Det enda sättet att eliminera den alltmer annalkande katastrofen är att folket fråntar makten från Västeuropas politiska elit. Detta är tyvärr ganska osannolikt: folkmajoriteten är redan alltför manipulerad och saknar förmåga att tänka. Hur lätt är att manipulera visas klart och tydligt av Pokemons framfart. I Amerika är det 21 miljoner människor som jagar Pokemon. Betraktar jag fostran och undervisningen i skolorna ser jag inte något hopp om bättring. I Europa är det framför allt Tyskland som tycks ohjälpligt ha nått vägs ände och samma situation gäller även vad USA:s imperium anbelangar; stormaktens såväl ekonomiska som politiska dominans är stadd i fara. Det är bara dess militära kapacitet, framför allt när det gäller kärnvapen, som USA fortfarande är i ledande position. De neokonservativa tillsammans med vapenindustrin ivrar för ett nytt krig och det kan befaras att i ett läge av panik USA kan starta ett krig som en sista utväg. I detta sammanhang saknas det inte alarmerande tecken – Syrien, Medelhavet och nyligen i Ukraina och Krim.

Vad betyder allt detta för Ungern och för magyarerna?

I detta europeiska träskmark är Ungern en klippa, ett fyrtorn som skyddar och varnar och som för många i Europa inger hopp. Jag håller många föreläsningar och jag hör att man hoppas på Ungern såsom utgångspunkt för vägen ut ur Europas nuvarande situation, möjligen ur själva EU.

Flera försök har gjorts för att få ett regeringsbyte till stånd – lyckligtvis utan framgång – och vi måste därför stödja den ungerska regeringen och dess medarbetare. Vad Ungern behöver är en stabil och stark regering.

Ungern har en lika stor som svår uppgift nämligen att hålla rodret fast i dessa tider av stormar, att kunna vara en förebild och impulsgivare för andra. I motsats till Väst är de gamla europeiska värden här ännu bevarade. Det är viktigt att försvara sig mot globaliseringen, bevara grundläggande värden: familjen, nationen, suveräniteten och de grundläggande frihetslagarna. Problemet i Väst är att friheten upphört att vara ett värde, den är mer en sorts säkerhet. Ungrarna som är ett frihetsälskande folk på nytt måste visa vägen som så många gånger i historien; att friheten är inte bara grunden för alla andra rättigheter utan är något man måste kämpa för. Framför allt måste det tyska folket erinras om orden från deras store genius Johann Wolfgang von Goethe: ”Bara den förtjänar friheten och livet som är beredd att varje dag kämpa för dem”.

Centraeuropeisk Kärn-Europa

I motsats till de västeuropeiska länderna finns det ännu i Europas mitt kraft att motstå den invasiva migrationen, den islamiska aggressionen och terrorismen. Här finns viljan för en oavhängig politik och avvisande av Bryssels diktatoriska beteende. Man borde därför, tillsamman med Visegrád-länderna, Österrike, Kroatien, Slovenien och kanske med Bayern och Sydtyrolen, skapa en Centraleuropeisk Kärn-Europa. Det behövs nya visioner och en ny politik. Europa måste räddas undan ett alltmer degraderat USA; rätten till självstyre och suveräniteten – som vi vann för 27 år sedan och som nu är i fara – måste återställas.

Vägen tillbaka till folkrätten

Vi måste kräva av det internationella samfundet att återupprätta folkrätten – framför allt den internationella folkrätten – för att sedan hålla sig till den. De allt ökande problemen med Krim och Syrien men också med migrationen bör ses som ett varnande finger för vad som kan hända om man inte följer internationell rätt. Alla liknande problem måste – och kan – lösas enligt principen av internationell rätt. Annars är faran stor att den arabiska våren upprepas som en europeisk vår med allt vad den innebär av destabilisering och ty följande kaos.

Ungerns uppgift är att i alla sammanhang ställa upp för suveränitet och därtill stödja alla andra folk. Man måste hålla i minnet att ett litet lands bästa vapen är den internationella rätten.

Vår uppgift är att såsom 1988 och 1989 visa vägen som ledde till totalismens och Sovjetunionens fall. Förändringens kraftfullaste vapen är folket. ”Vi är folket” skanderade människor på måndagarna i Leipzig och Berlinmuren föll och därmed ett helt politiskt system. Fredsmarschen räddade den ungerska regeringen, massdemonstration räddade den turkiska. Folket är en mäktig kraft som förmår både förhindra och skapa förändringar.

Vi måste därför aldrig glömma: Vi är folket och vad mera: vi är Europa!

Székesfehérvár, 15 augusti 2016.

Eva Maria Barki

Anm.: Inlägget bör endast ses som information och översättaren svara inte för riktigheten i kvoterade uttalanden.

Dags igen!

Det patologiska drev som några EU tjänstemän på nytt bedriver mot Polen och Ungern slår även den mest poetiska själen med häpnad. Hur orkar de? Vad är bevekelsegrunden för för det hat som riktas mot de länder som inte väljer Brüssels havererade politik som sedan några år med sällan skådad iver bedrivs trots allt ökande protester från merparten av Europas medborgare? Är det då verkligen Polen och Ungern som är det verkliga hotet mot Europa? Ja, det verkar så om man nu tar C W, pogromens talrör på allvar. Det är bara det att budskapen talröret kolpolterar saknar all, jag menar all verklighetsbakgrund och det är det som är det allvarliga. Problemet är inte Polen och Ungern och de länder som vill söka andra vägar till välfärd än vad som dikteras av EU:s liberala, vänsterliberala och grönröda samhällsbyggare med klart åsiktfascistiska tendenser.

Tanken med EU från början var alls inte att detaljreglera medlemsländernas innersta angelägenheter. Fri handel och omfattande kontroll av viss industriproduktion (inkl militär sådan) var fullt tillräckligt för att täcka behovet för fredens bevarande och uppbyggnad av medlemländernas välfärd. Och det fungerade länge alldeles utmärkt trots frånvaron av EMU. Problemen dök upp först i och med införandet av den gemensamma valutan (som vissa länder hade förståndet att ålla sig utanför – ingen nämnd, ingen glömd). Samtidigt som illa genomtänkt och orealistiska krav på budgetbalans började haverera såg en annan från början dödfödd tanke dagens ljus nämligen en totalsekulariserad, gränslös europeisk gemenskap i form av Europas Förenta Nationer. Medlöparnas propagandamaskin förkunnade med aldrig sinande iver bl.a. att tanken på nationsgränser är anakronism. De som ännu är religiösa och troende i bästa fall avkrävs i hånfulla ordalag förklaring; det hävdas med emfas att ”familjen” är rentav av ondo och bör därför alltmer ingående styras och kontrolleras av samhället – för övrigt ett begrepp som i prerogativt syfte användes flitigt av kommunismen i dess glansdagar för att kollektivisera eller ännu mera precist osynliggöra människor. När någon drabbad härhemma höjer sin röst hamnar den drabbade i kategorin enskilt fall eller rättshaverist och sedan business as usual – detta om detta.

I stället för att fjanta runt med sitt krav på att straffa än det ena än det andra landet borde Cecilia Wikström (CW) bry sig om sitt eget land såvitt hon anser det mödan värt. Sjukvården, skolan och äldreomsorgen – bland många andra viktiga områden – har totalhavererat. Allt fler patienter får beskedet att vårdgarantin inte kan hållas, utbildningsväsendet ser ut som ett mönsterlöst lapptäcke och Lex Maria är vardagsmat inom äldrevården och som grädde på moset avslöjades nyligen självaste Finansinspektionen som ett hejvilt fuskande verk. Är det månne det av CW påstådda hotet från Polen och Ungern som hade åstadkommit allt detta och alla andra eländen?

I Ungern kan varken Viktor Orbán eller hans regering avskeda någon anställd inom publik service utan tungt vägande skäl såsom medvetet vinklande av nyheter, ljuga och kränka vem än offret månde vara. Detta är inte mer än billigt och rätt: inom ungersk publik service skall man inte få vinkla, ljuga och kränka fritt utan konsekvenser. Om något så är det just det av C W omhuldade journalistfrälse som i högsta grad bör vara anakront (jfr kommunism, nazism, fascism).

Den ungerska regeringens program fungerar långt över intelligent ställda förväntningar. Ökningen av BNP är bland de högsta inom EU; Ungern stadigt minskar statsskulden som C W:s ungerska andliga lekkompisar belastat landet med. Arbetslösheten i Ungern mer än halverats under Orbán ledda regeringar och är nu 5,1%. Ungern ligger sammantaget före Sverige i PISA. Pensionärer i Ungern betalar i praktiken ingen skatt; de reser gratis på alla samfärdsmedel utom på luftkonditionerat IC tåg på vilket biljetten kostar ca tjugo kronor mellan huvudstaden och valfri ändstation runt landet gränser - tänk om en svensk pensionär skulle få åka Stockholm-Malmö för en tjuga! Multimiljardinvesteringar följer tätt på varandra år efter år i stafettfart. Ungern började resa sig ur sin totala ruin för drygt 25 år sedan. Västeuropa hade 70 år till sitt förfogande att bygga upp sin välfärd (Sverige dryga 200 år!). Att ekonomin krisar i flera västeuropeiska länder tycks inte oroa C W ett enda dugg, nej, det är Ungern som utgör hotet, landet vars ekonomiska stabilitet rosas av erkända auktoriteter.

Ungerns kommunistiska grundlag från 1949 har visserligen modifierats något efter systemskiftet 1989 men inte tillräckligt radikalt eftersom Antall regeringen inte hade 2/3 majoritet i den ungerska riksdagen – olika till demokrater ömsade kommunistgrupperingar saboterade jämt och samt regeringens reformarbete som därför i mångt och mycket tyvärr blev bristfälligt. Den av Orbán ledda regeringars modifierade grundlag har gått genom Venedigkonventionens granskning utan anmärkning, vad mera, i flera stycken även fått beröm. Vad den knappa rödgröna majoriteten i Europa Parlamentet i detta fall tycker är faktiskt ganska oväsentligt eftersom den, som tur är, saknar makt att påpracka medlemsländerna sin ideologiskt konstruerade vanföreställning om rätt och orätt. Den representativa demokratin i Ungern fungerar tillochmed bättre än i många EU-demokratier: den ungerska regeringen nämligen konsulterar medborgarna med ty följande hänsyn efter beprövad majoritetsprincip.

Övervägande merparten av ungrare tycker att det är de som till syvende og sidst skall bestämma hur de skall förhålla sig till människor som tränger sig in ilandet utan att först anhålla om tillstånd att få komma in. Ungern har varnat, och det i mycket god tid, om den migration som sedermera drabbat den europeiska kontinenten. Först nu när eftertankens kranka blekhet har kännbart drabbat de tanklösa tillåts nu med EU:s goda minne hjälp från angränsande länder till Ungerns hjälp att säkra gränsen allt enligt Schengenöverenskommelsen. C W tycks ha missat flera videosekvenser som visar hur ”stackars flyktingar” slänger och sparkade bort buntar av vatten och mat när de på ungrarnas bekostnad skulle transporteras till länder allt efter deras egna önskemål.

C W stortrivs alldeles tydligt i rollen som Husbondens Röst kolporterande lögner i parti och minut. C W har bevisligen travesterat Thomas Thorilds berömda devis till: ”Att ljuga fritt är stort men ljuga rätt är större”. – Arma EU!

Muzulmán nemierőszak-hullám Skandináviában: Svédország ismét ledöbbent egy halálos erőszakon

Svédország és Norvégia egy nemierőszak-hullám közepén találta magát, mióta a '70-es években jelentősen lazítottak a bevándorlási törvényeken.

Mindkét országban többségében muzulmán bevándorlók követnek el erőszakot a fehér bőrű svéd nők ellen. Most ismét egy 34 éves szomáli bevándorlót tartóztattak le egy svéd nő megerőszakolásáért. Tettét egy hotel mélygarázsa mellett követte el, fényes nappal. A nő meghalt az erőszak közben, de a néger ennek ellenére folytatta az aktust és még a kiérkező rendőrök is úgy találták meg a helyszínen, hogy a hullát erőszakolja. A forrás svédül. 

2013-as számokat a Svéd Közszolgálati Rádió sem merte már egy az egyben eltussolni, de persze az elkövetők származását csak rébuszokban közölte. Ők lennének a "nem európai hátterű" bevándorlók. Ezek szerint az év első felében 1000 nőt erőszakoltak meg muzulmánok, ebből 300 áldozat 15 év alatti fiatal lány volt. Az erőszakok száma 16 százalékkal nőt 2012-höz képest, valamint 500 százalékkal a 90-es évek óta.

"Hölgyeim és Uraim, Ingrid Carlqvist a nevem, és Svédországban születtem 1960-ban, amikor a szociáldemokraták uralkodtak örökkön-örökké, és a mi országunk volt a legkellemesebb, legbiztonságosabb és leghaladóbb a világon. Most Abszurdisztánban élek, egy olyan országban, ahol legmagasabb a bejelentett nemi erőszakok száma a világon, több száz ún. 'kirekesztett területtel', ahol az emberek a svéd társadalmon kívül élnek, és újságokkal, amelyek eltitkolják ezeket a rettenetes tényeket...", kezdte felszólalását a Civil Szabadságjogok Nemzetközi Szövetségének (ICLA) 2012. június 9-i konferenciáján az ismert svéd újságíró, fellebbentve a fátylat a svéd jóléti társadalom egyik leginkább eltitkolt és a külföldiek által talán legkevésbé ismert árnyoldaláról: az ország nőnemű lakóit sújtó "nemierőszak-dzsihádról".

Döbbenetes tény, de a civilizált országok közül a legtöbb nemi erőszak relatíve Svédországban történik, ahol az utóbbi két évtizedben négyszeresére nőtt a bejelentett esetek száma, a 15 évnél fiatalabbak sérelmére pedig hatszor annyi erőszakos közösülést követnek el, mint egy nemzedékkel korábban. Ann Christine Hjelm svéd jogász 2005-ben kimutatta, hogy a nemi erőszak miatt elítélt tettesek 85 százaléka "külföldön vagy külföldi szülőktől született", és állítását a Svéd Bűnmegelőzési Tanács (Brå) ugyanazon év júliusi jelentése is megerősítette azzal a kitétellel, hogy az erőszakos közösülések négyötöde észak-afrikai arab országokból (Marokkó, Algéria, Tunézia, Líbia) érkezett (muszlim) bevándorlók számlájára írható. Maria Bäckman antropológus a nemi erőszakok számának drasztikus növekedéséhez kapcsolódó "muzulmán láncszemet" vizsgáló tanulmányában ("Amikor a többségből kisebbség lesz. Svéd lányok egy többetnikumú külvárosban", Oslói Egyetem, 2005) arról számolt be, hogy a svéd főváros Rinkeby nevű elővárosában kisebbségbe került svéd lányok közül sokan sötétre festették a hajukat, így próbálva elkerülni a harmadik világbeli bevándorlók szexuális zaklatásait. Egyesek még ennél is szigorúbb óvintézkedéshez folyamodnak. Néhányan egy olyan övet terveztek, amelynek levételéhez mindkét kézre szükség van, és amely reményeik szerint megvédi őket az erőszaktól. "Ez olyan, mint egy fordított erényöv", mondja a tervezők egyike, Nadja Björk (19) az AFP francia hírügynökségnek. Ezek az önvédelmi reflexek cáfolják a bevándorlók körében igencsak elterjedt előítéletes sztereotípiákat, miszerint a svéd lányok szexuálisan provokatív módon viselkednek, vagy hogy a szőkék könnyen megkaphatók.

Egy 2009-es tanulmány szerint a 6 százalékuk bevallotta, hogy az előző évben megerőszakolták, minden harmadikat pedig zaklatták vagy fenyegették (Aftenposten, 2009. szeptember 20.). Ezek után nem csoda, hogy az Aftonbladet napilap online-felmérése alapján 82 százalékuk retteg az utcára menni sötétedés után. Nem mintha világos nappal nem fenyegetné őket a szexuális támadás veszélye, éppen ellenkezőleg. Nemrég például az egyik közfürdőben legalább harmincan nézték végig egy 17 éves lány megerőszakolását anélkül, hogy a kisujját is mozdította volna érte bárki. A stockholmi Husbybadet élményfürdőben 20 muszlim menekült követett el csoportos erőszakot egy 11 éves kislányon (friatider.se 2011. február 25.). Olyan svéd lányokról is jelentek meg beszámolók, akiket a táncparketten támadtak meg és kaszaboltak össze késsel vagy borotvával bevándorló fiatalok. Az egyik 21 éves muszlim fiú, aki elismerte, hogy rossz véleménye van a svéd lányokról, vagy ahogyan ő nevezi őket, "kurvákról", legutóbb azért került bíróság elé, mert a gyanú szerint kilenc lányt késelt meg különböző szórakozóhelyeken.

A svéd lányok és asszonyok sanyarú sorsa az ismert amerikai feminista író és aktivista, Naomi Wolf figyelmét is felkeltette, aki egy sajátos aspektusból tárgyalja a témát, nevezetesen a WikiLeaks-alapító Julian Assange elleni nemierőszak-vádak kapcsán a svéd hivatalos szervek részéről tanúsított feltűnő buzgóság és ugyanezen szervek által az egyszerű halandó panaszosok iránti szokásos nemtörődömség dichotómiájában. Mint írja, "a svéd nők egyharmada vált szexuális támadás áldozatává tizenéves kora végére. Valójában egy 2003-ban közzétett tanulmány és további 2009-es tanulmányok szerint Svédországban legmagasabb a szexuális támadások gyakorisága Európában, és legalacsonyabbak között van a megoldott esetek aránya. Amikor kapcsolatba léptem a nemierőszak-áldozatokat támogató Terrafem stockholmi részlegével, egy önkéntes elmondta, hogy sok évnyi tapasztalata alapján a svéd rendőrséget, ügyészséget és bíróságot sohasem mozgósították egy állítólagos tettes üldözésére megközelítőleg is hasonló mértékben, mint Assange üldözésére. (...) Igaza van: az Amnesty International 2008-as jelentése szerint, noha a bejelentett nemi erőszakok száma 20 év alatt megnégyszereződött Svédországban, csupán az esetek 20 százalékában indítottak nyomozást, és miközben az üldözési ráta némileg növekedett az előző évekhez képest, amikor az esetek kevesebb mint 15 százaléka végződött a bíróságokon, a bejelentett nemi erőszakok tetteseinek elítélési rátája 'ma kifejezetten alacsonyabb, mint 1965-ben volt', aminek eredményeként 'gyakorlatilag sok elkövető büntetlenséget élvez' ".

Naomi Wolf egy meglehetősen pikáns momentum feltárásával szemlélteti a svéd rendőrség Assange elleni aktivitásának abszurditását. "Az uppsalai nők 2006-ig egy rendkívüli akadállyal szembesültek az igazság keresése során: a város rendőrfőnöke, Göran Lindberg maga is egy sorozat-erőszaktévő volt, akit 2010-ben több mint egy tucat vádpontban találtak bűnösnek, köztük 'súlyos szexuális támadások' elkövetésében. Az egyik áldozat tanúvallomása szerint azt mondták neki, hogy őt a rendőrfőnök erőszakolta meg, és hogy vádat fognak ellene koholni, ha bárkinek is szól az esetről. Lindberg a rendőr-akadémia nemi erőszak elleni szóvivőjeként is szolgált. Az uppsalai rendőri erők, amelyek most Assange ellen nyomoznak, vagy sikertelenül nyomoztak, vagy egyáltalán nem voltak hajlandók nyomozni a szadista erőszaktévő ellen, akivel minden nap együtt dolgoztak" ("Sweden's Other Rape Suspects", Project Syndicate, 2012. augusztus 31.).

2013 első hét hónapjában több mint 1000 svéd nőt erőszakoltak meg muzulmán bevándorlók Stockholmban, közülük 300-an 15 éven aluliak voltak. Egyedül júliusban 149 nemi erőszak vált ismertté a svéd fővárosban. Tavalyhoz képest 16 százalékkal nőtt a bejelentett nemi erőszakok száma, a növekedés jelentős részét a gyermeklányok sérelmére elkövetett erőszakos közösülések adták. A Svéd Bűnmegelőzési Tanács (BRÅ) jelentését idéző közrádió persze mélyen hallgat az elkövetők faji-vallási hovatartozásáról ebben a szélsőbalosok által már régóta túszul ejtett országban. Inkognitóban nyilatkozó rendőrségi és kormányzati források azonban megerősítik, hogy ezek az adatok zömmel muzulmánokat képviselnek, és ráadásul csak a jéghegy csúcsát mutatják: a hivatalos szervek Svédország valós nemierőszak-statisztikáját 400-900 százalékkal magasabbra becsülik. A BRÅ weboldala szerint "az összes szexuális erőszakcselekmény kevesebb mint 10-20 százaléka jut a rendőrség tudomására".

Mára Svédország egy megerőszakolt és erőszak sújtotta országgá vált, amely a nemzetközi összehasonlítás élmezőnyébe tartozik. Az ENSZ Kábítószer és Bűnügyi Hivatalának (UNDC) statisztikája szerint az elkövetett nemi erőszakok száma tekintetében (a dél-afrikai Lesotho után) világviszonylatban a második helyen áll, százezer lakosra 53,2 bejelentett esettel. Ugyanakkor a BRÅ legutóbbi jelentéséből az is kitűnik, hogy a jelenlegi statisztikák ismeretében minden negyedik 16-79 éves svéd nő, életében legalább egyszer, nemi erőszak áldozatává válik. Mindez szorosan összefügg azzal a ténnyel, hogy 2004 és 2012 között, tehát alig nyolc év alatt drámai mértékben, 9 millióról 9,5 millió főre növelte Svédország lakosságát a muzulmán bevándorlók áradata, akik elsősorban olyan országokból érkeztek, mint Afganisztán, Irak és Szomália. Jelenleg már a svédországi csecsemők 16 százaléka harmadik világbeli anyától születik. Tavalyra és idénre mintegy 175 ezer új honfoglalót (politikailag korrekt szóhasználattal: menedékkérőt) prognosztizálnak Svédországban, amely rendkívül magas szám az ország lakosságához viszonyítva, különösen annak tudatában, hogy a foglalkoztatási ráta már jelenleg is csak alig 54 százalékos a bevándorlók körében, miközben a szüleik nélkül érkező migráns fiatalok ellátása, akik az utóbbi két évben több mint ötezren voltak, fejenként és naponta 16 ezer svéd koronába (kb. félmillió forint) kerül a svéd államnak (forrás: Weekendavisen, 2012. május 5.).

Talán mondani sem kell, hogy a svéd média nagyon diszkréten kezeli ezt a témát, és igyekszik elkerülni általában a bevándorlással, különösen a bevándorlás anyagi terhével, mindenekelőtt pedig a bevándorlás és a bűnözés kölcsönhatásával kapcsolatos minden negatív reklámot. A svéd újságíró-szövetség lapjának egyik legutóbbi különszáma több cikkben is teljesen kendőzetlenül azt ecseteli, hogy miként hárítható el az ún. internet-gyűlölet az médiumok honlapjairól. Ha ugyanis lehetőség van a cikkek kommentálására, akkor az olvasók körében általában tömeges igény mutatkozik a bevándorlással foglalkozó anyagok pro és kontra (sokkal inkább kontra) megvitatására is. A téma kezelésében megnyilvánuló hivatalos struccpolitikához híven a médiumok úgy vágják szét a gordiuszi csomót, hogy egyszerűen nem adnak lehetőséget az efféle "rázós" témák kommentálására.

Tragikus társadalom-lélektani paradoxon, hogy az egykor Európa-szerte rettegett viking harcosok svéddé korcsosult utódai hétvégeken egyfajta "nemzeti sportként" fojtják alkoholmámorba frusztrációjukat, amelyet az extrém feminizmus pörölycsapásai alatt szétporladt hagyományos férfiszerepük elvesztése miatt éreznek, ugyanakkor asszonyaikat-lányaikat az országukat elözönlő és ugyanezen feminizmus "vívmányaira" láthatóan nagy ívben tojó muzulmán martalócok szabad prédájának engedve át.

Egyenjogúságukért folytatott harcukban a svéd nők alaposan túllőttek a célon azzal, hogy - mentálisan legalábbis - sikeresen kasztrálták a saját férfijaikat, és így nolens-volens megkönnyítették harmadik világbeli macsó riválisaik térhódítását, akik a svéd társadalomban tátongó erő-vákuumra természetes módon erőszakkal reagáltak, és mostanra kíméletlenül legázoltak mindenkit, mindenekelőtt a "gyöngébb nem" - öntudatlan kollaboránsaikból mindennapos áldozataikká vált - képviselőit, a maguk drasztikus módján téve világossá, hogy noha a svéd nők kétségtelenül erősebbek őshonos férfitársaiknál, náluk azonban mindenképpen gyöngébbek.

"Az erő azt jelenti számomra, hogy a svédeknek rám kell nézniük, a földre kell előttem borulniuk, és meg kell csókolniuk a lábaimat", mondja egy 15 éves fiú Petra Åkessonnak, aki a Malmö városát rettegésben tartó muzulmán tinédzserbandákról készített szociológiai tanulmányt, amelyből kiderült, hogy ezek a fiatalok saját bevallásuk szerint valójában "háborút folytatnak a svédek ellen" ("Vi krigar mot svenskarna", Lunds Egyetem, 2006). Egyébként a svédek körében történelmi-szociológiai okokból szinte már-már járványos népbetegségnek számító és egyértelműen feminista gyökerű Stockholm-szindróma tipikus terméke a világsikert aratott Millennium-ponyvatrilógia is, amely egy vulgárisan androgün külsejű és így a nordikus nőideál szöges ellentétét képviselő "tetovált lány" nagytőke-, kispolgár- és persze náciellenes ámokfutását szublimálja a hegeli értelemben vett abszolútummá. Trockista, férfi (?) létére feminista, legfőképpen pedig nyilvánvalóan etnomazochista szerzője, Stieg Larsson olyan helyként ábrázolja Svédországot, ahol úgymond a "látens fehér felsőbbrendűség az élet minden területén megnyilvánul", a magafajták rosszvoltából Európára szabadított színes bőrű bevándorlók által - mintegy a fehérek civilizációján vett történelmi revánsként - meggyalázott svéd szőkeségek tömegjelensége azonban nem érte el az ingerküszöbét. Érthető. Ha netán ennek szentelte volna a könyvét, akkor a szükséges médiareklám híján biztosan nem lett volna belőle nemzetközi bestseller. Elvégre kit érdekel a svéd nők kálváriája? Legfeljebb egy magyar tévés stábot?

(Harcunk.info - AntiDogma.hu)