I ÁVH:s väntrum
Striderna för Budapest pågick ännu när den 17 januari i Pest landets Politiska ordningsavdelning (Politikai Rendészeti Osztály, PRO) bildades helt enligt sovjetisk förebild. Dess ledare blev skräddarlärlingen Gábor Péter, med fyraårig grundskola och som aldrig någonsin hade praktiserat sitt yrke. Organisationen som snart blev fruktad av alla hade den officiella uppgiften att uppleta krigsförbrytare och därefter ställa dem inför rätta. Avdelningen som bestod av extrema vänsterelement, vanliga kriminella och icke minst av f.d. pilkorsare verkade dock på order av kommunistpartiet huvudsakligen för att förhindra en grundlagsenlig utveckling av landet och därigenom förbereda MKP´s* maktövertagande.
*Ungerska kommunistpartiet.
I början bar de ljusgrå uniform som sedermera byttes till sandfärgad dito, på deras skärmmössa bar de en röd stjärna omgiven av en sorts krans av sädesax. Avdelningens högre officerare utbildades i Budapests Djerzjinskij-Akademi – helt efter mönstret från Moskva – där de indoktrinerades hårt för att hata klassfiender. Den ungerska politiska polisen – liksom dess förebild TJEKA – blev den kommunistiska diktaturens viktigaste bropelare och kallades av den själv för ”Partiets näve”.
Genom administrativ sammandragning av landets politiska ordningsavdelningar bildades under ledning av Gábor Péter i oktober 1946 ÁVO (Államvédelmi Osztály, sv. Avdelningen för statens skydd) vars huvudkvarter förblev Andrássy väg nr 60 i Budapest. Bland uppgifterna för den nya avdelningen var övervakning och avveckling av demokratiska partier och inhämtande av uppgifter i samband med detta. ÁVO:s medlemmar infiltrerade i alla partier och samhällsapparater. De ägnade sig åt att övervaka medborgarna samt att kontrollera vilka som var med i någon religiös församling; att söndra och hindra emigrationens verksamhet hörde till bland avdelningens huvuduppgifter. De kontrollerade breven och telefonsamtalen. Rapportörerna infiltrerade hela samhället – t.o.m. familjer. Kartotek fördes över miljoner medborgare vilka hölls för att vara fiender eller bara potentiella sådana så var de under ständig övervakning.
Bara en månad efter att i september 1948 har blivit utnämnd till inrikesminister började János Kádár att organisera den nya myndigheten för statens skydd ÁVH (Államvédelmi Hatóság) som nu blev en helt självständig från polismakten oberoende organisation. ÁVH grundades den 28 december 1949 med Gábor Péter som dess ledare. ÁVH:s verksamhetsfält utökades i och med inkorporerandet av gräns- och flodpolisen; denna makt specialiserade sig på att terrorisera hela nationen. ÁVH slukade även upp den beryktade Militärpolitiska avdelningen som bildades våren 1945 som verkade inom försvarsministeriet.
Det är bara namnen på de kommunistiska terrororganisationerna som ändrades under tid, deras målsättning förblev alltid densamma. Medborgarna som degraderats till att vara endast undersåtar avskydde dem och var rädda för dem, ja de var rädda t.o.m. för varandra. För, om orden lydde så, var de redo att mörda, plundra, förskingra. De levererade framtvingade erkännanden under tortyr till domstolar som dömde till fängelse (där dödsdom genom hängning verkställdes) eller till koncentrationsläger. En skugg-armé av rapportörer var utspridda bland arbetsbänkar, redaktioner, kontor, universitet och kyrkor; hemlig övervakning av människor bedrevs överallt t.o.m. i teatrar. Övervakarna fanns i samhällets alla skikt och de observerade. Med deras stöd tog och vidmakthöll kommunisterna sin despotiska makt, den makten tog minst en medlem av var tredje familj i landet som torterades och/eller gjordes till mänskligt vrak.
*Ungerska kommunistpartiet.
I början bar de ljusgrå uniform som sedermera byttes till sandfärgad dito, på deras skärmmössa bar de en röd stjärna omgiven av en sorts krans av sädesax. Avdelningens högre officerare utbildades i Budapests Djerzjinskij-Akademi – helt efter mönstret från Moskva – där de indoktrinerades hårt för att hata klassfiender. Den ungerska politiska polisen – liksom dess förebild TJEKA – blev den kommunistiska diktaturens viktigaste bropelare och kallades av den själv för ”Partiets näve”.
Genom administrativ sammandragning av landets politiska ordningsavdelningar bildades under ledning av Gábor Péter i oktober 1946 ÁVO (Államvédelmi Osztály, sv. Avdelningen för statens skydd) vars huvudkvarter förblev Andrássy väg nr 60 i Budapest. Bland uppgifterna för den nya avdelningen var övervakning och avveckling av demokratiska partier och inhämtande av uppgifter i samband med detta. ÁVO:s medlemmar infiltrerade i alla partier och samhällsapparater. De ägnade sig åt att övervaka medborgarna samt att kontrollera vilka som var med i någon religiös församling; att söndra och hindra emigrationens verksamhet hörde till bland avdelningens huvuduppgifter. De kontrollerade breven och telefonsamtalen. Rapportörerna infiltrerade hela samhället – t.o.m. familjer. Kartotek fördes över miljoner medborgare vilka hölls för att vara fiender eller bara potentiella sådana så var de under ständig övervakning.
Bara en månad efter att i september 1948 har blivit utnämnd till inrikesminister började János Kádár att organisera den nya myndigheten för statens skydd ÁVH (Államvédelmi Hatóság) som nu blev en helt självständig från polismakten oberoende organisation. ÁVH grundades den 28 december 1949 med Gábor Péter som dess ledare. ÁVH:s verksamhetsfält utökades i och med inkorporerandet av gräns- och flodpolisen; denna makt specialiserade sig på att terrorisera hela nationen. ÁVH slukade även upp den beryktade Militärpolitiska avdelningen som bildades våren 1945 som verkade inom försvarsministeriet.
Det är bara namnen på de kommunistiska terrororganisationerna som ändrades under tid, deras målsättning förblev alltid densamma. Medborgarna som degraderats till att vara endast undersåtar avskydde dem och var rädda för dem, ja de var rädda t.o.m. för varandra. För, om orden lydde så, var de redo att mörda, plundra, förskingra. De levererade framtvingade erkännanden under tortyr till domstolar som dömde till fängelse (där dödsdom genom hängning verkställdes) eller till koncentrationsläger. En skugg-armé av rapportörer var utspridda bland arbetsbänkar, redaktioner, kontor, universitet och kyrkor; hemlig övervakning av människor bedrevs överallt t.o.m. i teatrar. Övervakarna fanns i samhällets alla skikt och de observerade. Med deras stöd tog och vidmakthöll kommunisterna sin despotiska makt, den makten tog minst en medlem av var tredje familj i landet som torterades och/eller gjordes till mänskligt vrak.