Pilkorsarna
Pilkorsarna
Den ryska armén fanns redan i Debrecen medan kriget pågick för fullt i östra Ungern när de tyskvänliga nazisterna den 15 oktober 1945 överlämnade landets styre till pilkorsarna. Ledarens Ferenc Szálasis huvudsakliga målsättning var att mobilisera Ungern för det totala kriget i den fasta övertygelsen om att vapen-undret (csodafegyver) som Hitler utlovat skulle helt vända krigets utgång.
Szálasis Hungariströrelse och dess sociala program hade sin grund på antisemitism och nationalistisk demagogi och fick ett ganska betydande inflytande framför allt efter införande av hemligt val. Utan tysk hjälp hade dock rörelsen aldrig kunnat bli den maktfaktor den blev. Szálasis makt över sin ”Hungarist-stat” bildad i oktober inskränktes p.g.a. Röda Arméns framryckning enbart till Budapest och landet väster om Donau.
Efter pilkorsarnas statskupp kom den judiska församlingens 200 000 än så länge till liv ohotade medlemmar i Budapest i omedelbar fara. Adolf Eichmann som hade uppgift att organiserade borttransporteringen av landsbygdens judiska befolkning kom till Budapest den 17 oktober. På grund av att riksföreståndaren Horthy i juli satte stopp för bortförandet av judar avlägsnades han från sin position som statschef. Först då kunde Eichmann driva 60 000 ungerska judar i en grym marsch till fots till Österrike för tvångsarbete på militära fästningsverk. En del av de som blev kvar i huvudstaden, c:a 70 000 stängdes in i ett ghetto. Genom neutrala staters skyddspass lyckades man placera omkring 30 000 judar i s.k. skyddade hus medan pilkorsarna sköt judar vars hem packet skulle plundra ner i Donau. Pilkorsarna härjade in i det sista men ghettot – det enda i Europa – klarade sig undan tills Röda Armén jagade nazisterna ut ur landet.
Pilkorsarnas maktapparat tillsammans med Ledaren Szálasi lämnade Budapest innan den ryska belägringen helt omfamnade huvudstaden. De slog läger väster om Donau i gränstrakterna mot Österrike. Eftersom Budapest skulle enligt Hitlers order försvaras av tyskarna som en ”festung” kunde sovjetarmén inta staden först efter en lång belägring och mycket svåra strider. Striden om Budapest varade från julen 1944 till den 13 februari 1945 och medförde oerhörda lidanden. Alla stadens broar sprängdes ner i Donau, allmänna byggnader blev svårt skadade och omkring 30 000 bostadshus rasade samman till ruiner. I mars 1945 satte tyska armén igång ett sista motanfall söder om Balaton och i april fördrev Röda Armén nazisternas arméförband ut ur Ungerskt territorium. Över en miljon människor flydde västerut för Röda Armén och över etthundra tusen kom aldrig tillbaka.
Av Pilkorsarna beordrade total mobilisering och kårmedlemmarnas hejdlösa terror ökade krigets förluster med tiotusentals människoliv.
Den ryska armén fanns redan i Debrecen medan kriget pågick för fullt i östra Ungern när de tyskvänliga nazisterna den 15 oktober 1945 överlämnade landets styre till pilkorsarna. Ledarens Ferenc Szálasis huvudsakliga målsättning var att mobilisera Ungern för det totala kriget i den fasta övertygelsen om att vapen-undret (csodafegyver) som Hitler utlovat skulle helt vända krigets utgång.
Szálasis Hungariströrelse och dess sociala program hade sin grund på antisemitism och nationalistisk demagogi och fick ett ganska betydande inflytande framför allt efter införande av hemligt val. Utan tysk hjälp hade dock rörelsen aldrig kunnat bli den maktfaktor den blev. Szálasis makt över sin ”Hungarist-stat” bildad i oktober inskränktes p.g.a. Röda Arméns framryckning enbart till Budapest och landet väster om Donau.
Efter pilkorsarnas statskupp kom den judiska församlingens 200 000 än så länge till liv ohotade medlemmar i Budapest i omedelbar fara. Adolf Eichmann som hade uppgift att organiserade borttransporteringen av landsbygdens judiska befolkning kom till Budapest den 17 oktober. På grund av att riksföreståndaren Horthy i juli satte stopp för bortförandet av judar avlägsnades han från sin position som statschef. Först då kunde Eichmann driva 60 000 ungerska judar i en grym marsch till fots till Österrike för tvångsarbete på militära fästningsverk. En del av de som blev kvar i huvudstaden, c:a 70 000 stängdes in i ett ghetto. Genom neutrala staters skyddspass lyckades man placera omkring 30 000 judar i s.k. skyddade hus medan pilkorsarna sköt judar vars hem packet skulle plundra ner i Donau. Pilkorsarna härjade in i det sista men ghettot – det enda i Europa – klarade sig undan tills Röda Armén jagade nazisterna ut ur landet.
Pilkorsarnas maktapparat tillsammans med Ledaren Szálasi lämnade Budapest innan den ryska belägringen helt omfamnade huvudstaden. De slog läger väster om Donau i gränstrakterna mot Österrike. Eftersom Budapest skulle enligt Hitlers order försvaras av tyskarna som en ”festung” kunde sovjetarmén inta staden först efter en lång belägring och mycket svåra strider. Striden om Budapest varade från julen 1944 till den 13 februari 1945 och medförde oerhörda lidanden. Alla stadens broar sprängdes ner i Donau, allmänna byggnader blev svårt skadade och omkring 30 000 bostadshus rasade samman till ruiner. I mars 1945 satte tyska armén igång ett sista motanfall söder om Balaton och i april fördrev Röda Armén nazisternas arméförband ut ur Ungerskt territorium. Över en miljon människor flydde västerut för Röda Armén och över etthundra tusen kom aldrig tillbaka.
Av Pilkorsarna beordrade total mobilisering och kårmedlemmarnas hejdlösa terror ökade krigets förluster med tiotusentals människoliv.