Terrorns Hus i Budapest
Rekonstruktion av källarens fängelsehålor
Andrássy út nr 60 blev beryktad under de månader pilkorsarna hade makten i Ungern. De flesta som infångades av pilkorsarnas soldatesk var judar vilka betraktades som fredlösa och släpades ner i byggnadens källare där de torterades med de mest brutala metoder. Sina offer förvarade de i en f.d. kolkällare som byggts om till fängelseceller. Många dog av tortyrens följder.
I januari 1945 flyttade den kommunistiska politiska polisen (PRO → ÁVO → ÁVH) in i pilkorsarnas ”Trofasthetens Hus”. Andrássy út 60 som under pilkorsarna var m.e.m. den planlösa tortyrens hus snart förvandlades genom långvarigt och konsekvent verksamhet till ”Terrorns hus”.
Snart efter de nya ”hyresgästernas” inflyttning blev själva huset Andrássy út nr 60 för litet. Kommunisterna tog därför hela kvarteret i besittning och byggde ut kvarterets källare till en sammanhängande labyrint. Fångarna släpades till förhör och från cell till cell med förbundna ögon. Många minns att källarlabyrinten hade flera våningar neråt. Vid husets senare ombyggnad fann man dock inga spår av sådana undre våningar. Vi kan ändå inte utesluta att det under kvarterets andra källare kunde ha funnits i golven nergrävda fängelsehålor.
Förhören skedde i lokaler s.a.s. ovan marknivå. Varje rum vaktades av en beväpnad ÁVH-soldat. Förhören hölls – enligt sovjetiskt system – under nätterna. Man lät de anhållna vara sömnlösa under flera dagar i sträck utan varken mat eller något att dricka. Offren utsattes för den psykiska och fysiska tortyrens alla kända varianter: stå med näsan stödd mot väggen i timmar; stå med armarna horisontellt utsträckta upp till tio-tolv timmar (sänkte armar medförde straff); att få stryk med batong och andra slagverktyg; göra tvångsgymnastik, och förhör under en mängd av olika typer av tortyr var dagliga företeelser. Elektrisk ström, brinnande cigaretter och tänger är några exempel på tortyrmetoder.
De fängslade fick inte byta underkläder, fick inte bada och för att tvätta sig och de hade endast trettio sekunder; tvål, handduk wc-papper, tandkräm och näsduk var förbjudna artiklar. Fångarna vistades dag och natt i starkt lampsken; täcke och byte av ytterkläder förekom inte. Ofta fick fångarna inte gå på toalett fast cellerna saknade kärl för avträde. Deras liggplats utgjorts av fuktiga träbritser, icke sällan fick de ligga på cellens golv. Fångarna fick inte vara i fred ens mellan förhören utan slogs med gevärskolvar och batonger av de sadistiska fångvaktarna. Fångarna fick mat en gång om dagen, en mugg bönsoppa med 150 gram bröd inalles 450 cal om dagen. För fångarna, nerbrutna av hunger, köld, psykisk och fysisk tortyr begärde sedan ÁVH:s åklagare hårda och prejudicerande domar som domstolarnas ”pålitliga” domare själklart utdömde (de stod på ÁVH:s särskilda lönelista).
De överlevande fångarnas psykiska och fysiska tortyr fortgick överallt i av ÁVH kontrollerade fängelser. Fångarna bands ihop till ett knyte enligt en metod som var i bruk under medeltiden, blev kedjade och på deras fötter hängdes 18 kg tunga järnkulor; läkarvård och medicinering beviljades endast i undantagsfall. För de allra minsta ”synd” pryglades de och fick karcer.
Rekonstruktioner i Terrorns hus i Budapest: Straffcell, 60 x 50 x 180 cm. I ögonhöjd två lampor som lyste i ögonen under hela strafftiden. Dessutom fanns det ”vattencell”: fången fick stå i vatten och ”rävlya” utan belysning vari fången inte kunde räta ut sig; behandlingsrum: visar några tortyrredskap som användes för att bryta ner eller för att bestraffa fången.
Källaren i Andrássy út nr 60 byggdes om flera gånger. ”Varsamma händer” sopade undan alla spår som skulle kunna skvallra. Medarbetare av den rekonstruerad Terrorns hus hade försökt rekapitulera några av förhållanden under vilka politiska fångar hölls under 1945-1956. Förutom de vanliga fängelsecellerna återskapades även straffcellerna, sista vistelsecellen före avrättning samt lokaler där avrättningar förrättades.
Andrássy út nr 60 blev beryktad under de månader pilkorsarna hade makten i Ungern. De flesta som infångades av pilkorsarnas soldatesk var judar vilka betraktades som fredlösa och släpades ner i byggnadens källare där de torterades med de mest brutala metoder. Sina offer förvarade de i en f.d. kolkällare som byggts om till fängelseceller. Många dog av tortyrens följder.
I januari 1945 flyttade den kommunistiska politiska polisen (PRO → ÁVO → ÁVH) in i pilkorsarnas ”Trofasthetens Hus”. Andrássy út 60 som under pilkorsarna var m.e.m. den planlösa tortyrens hus snart förvandlades genom långvarigt och konsekvent verksamhet till ”Terrorns hus”.
Snart efter de nya ”hyresgästernas” inflyttning blev själva huset Andrássy út nr 60 för litet. Kommunisterna tog därför hela kvarteret i besittning och byggde ut kvarterets källare till en sammanhängande labyrint. Fångarna släpades till förhör och från cell till cell med förbundna ögon. Många minns att källarlabyrinten hade flera våningar neråt. Vid husets senare ombyggnad fann man dock inga spår av sådana undre våningar. Vi kan ändå inte utesluta att det under kvarterets andra källare kunde ha funnits i golven nergrävda fängelsehålor.
Förhören skedde i lokaler s.a.s. ovan marknivå. Varje rum vaktades av en beväpnad ÁVH-soldat. Förhören hölls – enligt sovjetiskt system – under nätterna. Man lät de anhållna vara sömnlösa under flera dagar i sträck utan varken mat eller något att dricka. Offren utsattes för den psykiska och fysiska tortyrens alla kända varianter: stå med näsan stödd mot väggen i timmar; stå med armarna horisontellt utsträckta upp till tio-tolv timmar (sänkte armar medförde straff); att få stryk med batong och andra slagverktyg; göra tvångsgymnastik, och förhör under en mängd av olika typer av tortyr var dagliga företeelser. Elektrisk ström, brinnande cigaretter och tänger är några exempel på tortyrmetoder.
De fängslade fick inte byta underkläder, fick inte bada och för att tvätta sig och de hade endast trettio sekunder; tvål, handduk wc-papper, tandkräm och näsduk var förbjudna artiklar. Fångarna vistades dag och natt i starkt lampsken; täcke och byte av ytterkläder förekom inte. Ofta fick fångarna inte gå på toalett fast cellerna saknade kärl för avträde. Deras liggplats utgjorts av fuktiga träbritser, icke sällan fick de ligga på cellens golv. Fångarna fick inte vara i fred ens mellan förhören utan slogs med gevärskolvar och batonger av de sadistiska fångvaktarna. Fångarna fick mat en gång om dagen, en mugg bönsoppa med 150 gram bröd inalles 450 cal om dagen. För fångarna, nerbrutna av hunger, köld, psykisk och fysisk tortyr begärde sedan ÁVH:s åklagare hårda och prejudicerande domar som domstolarnas ”pålitliga” domare själklart utdömde (de stod på ÁVH:s särskilda lönelista).
De överlevande fångarnas psykiska och fysiska tortyr fortgick överallt i av ÁVH kontrollerade fängelser. Fångarna bands ihop till ett knyte enligt en metod som var i bruk under medeltiden, blev kedjade och på deras fötter hängdes 18 kg tunga järnkulor; läkarvård och medicinering beviljades endast i undantagsfall. För de allra minsta ”synd” pryglades de och fick karcer.
Rekonstruktioner i Terrorns hus i Budapest: Straffcell, 60 x 50 x 180 cm. I ögonhöjd två lampor som lyste i ögonen under hela strafftiden. Dessutom fanns det ”vattencell”: fången fick stå i vatten och ”rävlya” utan belysning vari fången inte kunde räta ut sig; behandlingsrum: visar några tortyrredskap som användes för att bryta ner eller för att bestraffa fången.
Källaren i Andrássy út nr 60 byggdes om flera gånger. ”Varsamma händer” sopade undan alla spår som skulle kunna skvallra. Medarbetare av den rekonstruerad Terrorns hus hade försökt rekapitulera några av förhållanden under vilka politiska fångar hölls under 1945-1956. Förutom de vanliga fängelsecellerna återskapades även straffcellerna, sista vistelsecellen före avrättning samt lokaler där avrättningar förrättades.