Gábor Péters kontor...
Den myndighet som leddes av Gábor Péter hade från den första minuten efter dess bildande till uppgift att utföra kommunistpartiets intentioner och order. När helst Moskva eller partiet krävde kunde man arrestera om så krävdes sina egna föräldrar, sin käresta, sina vänner t.o.m. sina kamrater och tortera dem – icke sällan även till döds.
László Rajk besökte gärna och ofta Andrássy väg nr 60 för att kontrollera framgången i de ärenden han var personligen involverad i – t.ex. fallet med Ungerska Samfälligheten samt fallet Pócspetri. Emellertid hamnade han själv i hårkorset 1949. Han bekände under sina f.d. kamraters lika noggranna som välbekanta förhörsmetod. Han och fyra medbrottslingar dömdes till döden under en ”skyltfönster-rättegång” och hängdes i vanlig ordning. Därefter hamnade närapå 200 arbetaraktivister i klorna på ÁVH. Snart hamnade även andra ledande partikoryféer – bland dem ÁVH:s grundare János Kádár – i sina kamraters tortyrkammare. De följde sedan ”förrädarna av den demokratiska arbetarrörelsen”, vänsterradikala socialdemokrater av vilka mot höga samhällsposter gick kommunisternas ärenden inom landets socialdemokratiska parti. Många dem hade långa fängelsestraff att se fram emot.
Understundom, framför allt från 1950 hände det att den politiska polismakten ägnat sig åt inre uppgörelser. Äkta Maffia-metoder användes vid uppgörelser sinsemellan när ekonomiska brottslingar inte var villig att dela med sig. Ernő Szűcs, andremannen inom ÁVH, torterade sin egen lillebror i den nyinrättade tortyrkammaren i källaren på Andrássy väg nr 60 innan Rákosi lät bägge två torteras ihjäl. En del av den hopstulna rikedomen protokollfördes men resten – värda dollarmiljoner – försvann spårlöst.
Inte ens Gábor Péter undslapp sitt öde. ÁVH:s chef tillsammans med andra höjdare – de flesta av dem obildade officerare med hög rang inom ”Firman” – hamnade 1953 bakom galler p.g.a. Stalins sjukliga anitsemitism. Det var nämligen då Stalin gav order om avslöjandet av den s.k. sionistiska sammansvärjningen.
Mátyás Rákosi, Stalins trognaste adept och själv jude, utlämnade sina medarbetare och ÁVH:s höga officerare till mästaren utan att tveka, merendels av judisk härstamning, som tidigare utan att blinka utfört hans omänskliga order. Tillsammans med dem arresterades många ungerska judar som vågade ställa upp för sin tro och för Israel. Kommunisternas planerade pogrom över ungerska judar kom tack vare Stalins död aldrig riktigt i gång.
Människorna i det ungerska samhället drog sig fram under ÁVH:s brutala makt under dess glansdagar utan självklar rätt till bostad, resor, högre utbildning och vidareutveckling eller erkänsla av facklig prestation. Den institutionaliserade terrorn ville kuva medborgarna till lydiga undersåtar, det är därför man systematiserat anpassningen och medlöperiet.
ÁVH fortlevde dock inte med samma namn efter revolutionen 1956. János Kádár stödde sig dock på den flera tusenhövdade ÁVH-armén som efter ryssarnas anfall i november 1956 kom fram ur sina gömställen och stabiliserade hans maktposition. Bödlarna fick nytt namn: Politisk spaningsövermyndighet. Över nittio procent av myndighetens medarbetare var före detta ÁVH-folk så Kádár kunde lugnt anförtro dem kommunismens blodiga vedergällning mot revolutionen. Ännu vid kommunismens slutgiltiga fall i Ungern 1990 arbetade flera f.d. ÁVH-medlemmar inom apparaten för statens säkerhet.
László Rajk besökte gärna och ofta Andrássy väg nr 60 för att kontrollera framgången i de ärenden han var personligen involverad i – t.ex. fallet med Ungerska Samfälligheten samt fallet Pócspetri. Emellertid hamnade han själv i hårkorset 1949. Han bekände under sina f.d. kamraters lika noggranna som välbekanta förhörsmetod. Han och fyra medbrottslingar dömdes till döden under en ”skyltfönster-rättegång” och hängdes i vanlig ordning. Därefter hamnade närapå 200 arbetaraktivister i klorna på ÁVH. Snart hamnade även andra ledande partikoryféer – bland dem ÁVH:s grundare János Kádár – i sina kamraters tortyrkammare. De följde sedan ”förrädarna av den demokratiska arbetarrörelsen”, vänsterradikala socialdemokrater av vilka mot höga samhällsposter gick kommunisternas ärenden inom landets socialdemokratiska parti. Många dem hade långa fängelsestraff att se fram emot.
Understundom, framför allt från 1950 hände det att den politiska polismakten ägnat sig åt inre uppgörelser. Äkta Maffia-metoder användes vid uppgörelser sinsemellan när ekonomiska brottslingar inte var villig att dela med sig. Ernő Szűcs, andremannen inom ÁVH, torterade sin egen lillebror i den nyinrättade tortyrkammaren i källaren på Andrássy väg nr 60 innan Rákosi lät bägge två torteras ihjäl. En del av den hopstulna rikedomen protokollfördes men resten – värda dollarmiljoner – försvann spårlöst.
Inte ens Gábor Péter undslapp sitt öde. ÁVH:s chef tillsammans med andra höjdare – de flesta av dem obildade officerare med hög rang inom ”Firman” – hamnade 1953 bakom galler p.g.a. Stalins sjukliga anitsemitism. Det var nämligen då Stalin gav order om avslöjandet av den s.k. sionistiska sammansvärjningen.
Mátyás Rákosi, Stalins trognaste adept och själv jude, utlämnade sina medarbetare och ÁVH:s höga officerare till mästaren utan att tveka, merendels av judisk härstamning, som tidigare utan att blinka utfört hans omänskliga order. Tillsammans med dem arresterades många ungerska judar som vågade ställa upp för sin tro och för Israel. Kommunisternas planerade pogrom över ungerska judar kom tack vare Stalins död aldrig riktigt i gång.
Människorna i det ungerska samhället drog sig fram under ÁVH:s brutala makt under dess glansdagar utan självklar rätt till bostad, resor, högre utbildning och vidareutveckling eller erkänsla av facklig prestation. Den institutionaliserade terrorn ville kuva medborgarna till lydiga undersåtar, det är därför man systematiserat anpassningen och medlöperiet.
ÁVH fortlevde dock inte med samma namn efter revolutionen 1956. János Kádár stödde sig dock på den flera tusenhövdade ÁVH-armén som efter ryssarnas anfall i november 1956 kom fram ur sina gömställen och stabiliserade hans maktposition. Bödlarna fick nytt namn: Politisk spaningsövermyndighet. Över nittio procent av myndighetens medarbetare var före detta ÁVH-folk så Kádár kunde lugnt anförtro dem kommunismens blodiga vedergällning mot revolutionen. Ännu vid kommunismens slutgiltiga fall i Ungern 1990 arbetade flera f.d. ÁVH-medlemmar inom apparaten för statens säkerhet.