Gulag
Efter krigsslutet 1945 tvingades miljoner människor av en eller annan anledning att lämna sitt fädernesland. I enlighet med den segrande maktens nya världsordning efter II. Världskriget förjagades uppemot 200 000 tyskspråkiga ungrare från Ungern för att bereda plats för de hundratusentals ungersktalande ungrare vilka efter Trianon-traktatet (1924) levde i någon av de tre femtedelarna av Ungern som av segrarna i slitits loss från ett tusenårigt Ungern. Dessa ungrare skulle nu förjagas från sitt eget fädernesland till det Ungern som ännu fanns kvar.
Den sovjetiska ockupationsmakten – precis som nazisterna bara några månader tidigare – kom till Ungern med färdiga listor. Man arresterade alla som eventuellt troddes kunna förhindra eller försvåra det kommunistiska maktövertagandet i Ungern: före detta statsministrar, statsråd, parlamentsledamöter, ambassadörer, officerare, lärare och aktiva präster. De arresterade den svenske diplomaten Raoul Wallenberg som så många judar har att tacka sitt liv för; de forslade bort utan urskiljning arbetsdugliga ungdomar, flickor, kvinnor, pojkar och män. Övervägande delen av dem hade ännu inte fyllt sina tjugo år. Med att samla ihop ännu flera ungdomar varav många just hade kommit tillbaka från tyska koncentrationsläger fick ockupationsmakten hjälp av de s.k. ”muska"*-guider” samt av de den alltmer välorganiserade kommunistkontrollerade samhällsadministrationen.
* Benämning på ryssar ända sedan I. Världskriget, namnet kommer av allt att döma från Musca domesticus, d.v.s. den vanliga husflugan – ryssarna var ju så många.
De som fångades in för ”malenkij robot” (litet arbete) samlades först inom landets gränser men så småningom hamnade de i Máramarossziget, Foksányi, Brassó eller Temesvár (samtliga i den Transsylvaniska delen – f.d. Ungern – av Rumänien). I dessa uppsamlingsläger rådde det så fruktansvärda förhållanden att många av fångarna dog. De överlevande transporterades i boskapsvagnar i flera veckor till någon av sovjetvärldens omkring tvåtusen utspridda arbetslägren. GULAG* nätet slukade över 700 000 ungrare varav 300 000 eller fler kom aldrig tillbaka.
* Glavnoe upravlenije ispravitel'notrudovykh lagerej – Korrektionslägrens centrala direktion, men blev för allmänheten ett samlingsnamn för själva koncentrationslägren.
Det sovjetiska GULAG-systemet började organiseras redan 1919 för straffkommendering (och för gratis arbetskraft) av alla de som det nya sovjetsystemet betraktade som sina förmenta eller verkliga fiender.
I dessa läger dog över tio miljoner människor. Det fanns år då genom den centralt bestämda avrättningskvoten, de tolv timmar långa omänskligt ansträngande arbetspassen, hungern, och kylan antalet döda blev över en miljon. Fångarna arbetade i gruvor, de arbetade med skogsfällning, med väg- och järnvägsbyggen under ohyggliga omständigheter utan adekvata arbetsredskap, matransoner och klädsel. Antalaet ungerska medborgare som dömdes av den sovjetiska militärdomstolen till döden eller till långt ”korrektions-tvångsarbete” är flera hundra. Avrättningarna skedde direkt, utan föregående brottsutredning och åtal etc.
De ungrare som överlevde GULAG-lägren släpptes hem först i början av femtiotalet. Många av dem trots avtjänat straff fick inte komma hem till sina familjer, de blev nämligen arresterade av ÁVH vid den ungerska gränsen. Några internerades andra släpptes men först efter avgivet löfte om att inte berätta. De tvingades till tystnad fram till systemskiftet 1990.
Den siste ungerske krigsfången, András Toma, kom hem från Sovjetunionen år 2000.
Den sovjetiska ockupationsmakten – precis som nazisterna bara några månader tidigare – kom till Ungern med färdiga listor. Man arresterade alla som eventuellt troddes kunna förhindra eller försvåra det kommunistiska maktövertagandet i Ungern: före detta statsministrar, statsråd, parlamentsledamöter, ambassadörer, officerare, lärare och aktiva präster. De arresterade den svenske diplomaten Raoul Wallenberg som så många judar har att tacka sitt liv för; de forslade bort utan urskiljning arbetsdugliga ungdomar, flickor, kvinnor, pojkar och män. Övervägande delen av dem hade ännu inte fyllt sina tjugo år. Med att samla ihop ännu flera ungdomar varav många just hade kommit tillbaka från tyska koncentrationsläger fick ockupationsmakten hjälp av de s.k. ”muska"*-guider” samt av de den alltmer välorganiserade kommunistkontrollerade samhällsadministrationen.
* Benämning på ryssar ända sedan I. Världskriget, namnet kommer av allt att döma från Musca domesticus, d.v.s. den vanliga husflugan – ryssarna var ju så många.
De som fångades in för ”malenkij robot” (litet arbete) samlades först inom landets gränser men så småningom hamnade de i Máramarossziget, Foksányi, Brassó eller Temesvár (samtliga i den Transsylvaniska delen – f.d. Ungern – av Rumänien). I dessa uppsamlingsläger rådde det så fruktansvärda förhållanden att många av fångarna dog. De överlevande transporterades i boskapsvagnar i flera veckor till någon av sovjetvärldens omkring tvåtusen utspridda arbetslägren. GULAG* nätet slukade över 700 000 ungrare varav 300 000 eller fler kom aldrig tillbaka.
* Glavnoe upravlenije ispravitel'notrudovykh lagerej – Korrektionslägrens centrala direktion, men blev för allmänheten ett samlingsnamn för själva koncentrationslägren.
Det sovjetiska GULAG-systemet började organiseras redan 1919 för straffkommendering (och för gratis arbetskraft) av alla de som det nya sovjetsystemet betraktade som sina förmenta eller verkliga fiender.
I dessa läger dog över tio miljoner människor. Det fanns år då genom den centralt bestämda avrättningskvoten, de tolv timmar långa omänskligt ansträngande arbetspassen, hungern, och kylan antalet döda blev över en miljon. Fångarna arbetade i gruvor, de arbetade med skogsfällning, med väg- och järnvägsbyggen under ohyggliga omständigheter utan adekvata arbetsredskap, matransoner och klädsel. Antalaet ungerska medborgare som dömdes av den sovjetiska militärdomstolen till döden eller till långt ”korrektions-tvångsarbete” är flera hundra. Avrättningarna skedde direkt, utan föregående brottsutredning och åtal etc.
De ungrare som överlevde GULAG-lägren släpptes hem först i början av femtiotalet. Många av dem trots avtjänat straff fick inte komma hem till sina familjer, de blev nämligen arresterade av ÁVH vid den ungerska gränsen. Några internerades andra släpptes men först efter avgivet löfte om att inte berätta. De tvingades till tystnad fram till systemskiftet 1990.
Den siste ungerske krigsfången, András Toma, kom hem från Sovjetunionen år 2000.