Det motsträviga Ungern
Statsmäns åsikter om fredsdiktatet vid Trianon (1920)
Det största slovakiska partiets (folkpartiet) ledare, Andrej Hlinka, yttrade den 4 juni 1925: ”Må minnet av det ungerska fosterlandet låga brinna i vart och ens hjärta, ty under tusenårig ungersk överhöghet har vi inte lidit så mycket som under ett treårigt tjeckiskt herravälde.”
Valdimir Iljitj Lenin: ”Man har påtvingat dem ett fred, men denna fred är en ocker-fred, mördares och slaktares fred … en oerhörd fred... det här är inge fred; villkoren är identiska med sådana som knivbeväpnade rånare dikterar för försvarslösa offer.
André Taredieu, trefaldig fransk statsminister skriver i sin bok La Paix: ”Någon folkomröstning på av Ungern fråntagna områden kunde inte komma på fråga: Tjeckoslovakien hade inte kunnat bildas på grund av det förväntade röstresultatet.”
Tomás Garrigue Masaryk, Tjeckoslovakiens första president: ”Vi var tvungna att välja mellan Tjeckoslovakiens tillkomst eller folkomröstningen.”
Lord Viscount Rothermere, redaktör och ansvarig utgivare av Daly Mail skriver 1927. Junius 21 som publicerats i artikeln Hungarys Place in the Sun: ”Jag förlorade två av mina söner i kriget, de de offrat sina liv för ädla syften och inte för att förgöra en så ärorik nation. Så länge man inte tar denna skamliga och idiotiska freden i Trianon under revision blir det aldrig fred i Europa.”
Francesco Nitti, italiensk ministär i september 1924: ”Inget land har behandlats så elakt som Ungern i Trianon. Detta land bebos å andra sidan av människor med en själsstyrka som inte låter dem finna sig i sönderslitandet av sitt fädernesland. Stympningen av Ungern är en så ärelös handling att ingen vill åta sig ansvaret för dådet. Alla låtsas som om ingen visste något om dådet och man ägnar sig åt skammens tystnad. Hänvisning till folkens självbestämmande är ingenting annat än en påhitt, en lögnaktig formulering... en ytterst illvillig utnyttjande av segern. Det skulle inte finnas en Fransman, Engelsman eller italienare som skulle acceptera de villkor man påtvingade Ungern...”
Herbert Henry Asguit, Engelsk minister under åtta å framhåller 1925 följande: ”Denna fred är inte verket av statsmän utan är resultatet av idel ödesdigra missuppfattningar.”
Artur Neville Chamberlain, Englands statsminister: ”Resultatet av överenskommelsen i Trianon ger Europa ingen fred men väl rädslan för ett nytt krig.”
Stanley Baldwin, Engelsk statsminister: ”Freden i Europa hade upphöt i och med dagen för fredsdikatet i Trianon.”
Lloyd George, Engelsk statsminister (under sitt tal den den 7 oktober 1927): ”Samtliga av de dokumentationer våra allierade presenterats för oss var bedrägliga och lögnaktiga.”