Europa i farozonen
EUROPA I FAROZONEN
Dr Eva Maria Barki, A-1010 Wien, Landhausgasse 4/Minoritenplatz 6
(Översättaren utelämnar hälsningsfraser och annan text som inte påverkar talets tema. Övers. anm.)
[…] Kongressens huvudtema ”Liv eller död” visar vilket allvarligt budskap ni vill framföra.
[…] Vi lever i en tid präglad av mycket svåra påfrestningar! En ödesmättad tid! Det pågår ett krig: ett kamouflerat krig eller ett hybrid-krig eller som det på internationellt juristspråk heter ett subversivt krig.
Den 14 Världskongressen av Nobels fredspristagare (14 december 2014, Rom) sände en allvarlig varning till det internationella samfundet: Freden är i fara. Det finns stormakter vars fasta övertygelse är att deras mål enbart kan nås med våld. Detta kan leda till ett nytt, mycket farligt krig och risken därmed för ett kärnvapenkrig blir större än någonsin sedan det kalla Kalla Kriget. Tre veckor senare i början av januari 2015 varnade även Mihail Gorbatjov Europa för ett eventuellt krig: ”Om någon som har kontroll över kärnvapen förlorar kontrollen över sina nerver och tappar huvudet blir det inte många som överlever – jag säger inte sådana saker utan noga övervägande, jag är allvarligt bekymrad”.
Samtidigt (januari 2015) gjorde Georg Soros Europa uppmärksam på att tiden var inne för att vakna och inse att det var krig. Det var dock inte för kriget självt han varnade utan manade till att acceptera läget och handla därefter. Adressaterna i första rummet var Europeiska Unionens medlemsländer och budskapet var att de skulle handla så som om de vore i krig med Ryssland.
Geopolitiska aspekter på kriget mot Ryssland
I den amerikanska strategin är Ryssland fiende nr 1, Kina är nr 2. Bägge dessa två länder utgör ett hot mot USA:s unipolära stormaktsposition som säkrades efter slutet av det Kalla kriget och som Amerika för varje pris är beredd att försvara.
USA började ett nytt kallt krig i samband med den östliga utvidgningen av NATO; detta trots löften om att ingen utvidgning mot öst skulle ske.
Strax efter Sovjetunionens sönderfall 1992 föddes Wolfowitz doktrinen som sedan 2002 utgör en del av strategin för Förenta Staternas Nationella Säkerhet (National Security Strategy 2002) den utgår ifrån USA:s särställning (exepcionality) och säger att: medtävlare till dominans var än de befinner sig på jorden är oacceptabelt. Alla fientliga makter skall förhindras att dominera i en region.
I enlighet med denna doktrin vill USA avgränsa Ryssland från Europa. USA är rädd för ett eurasisk block ty ett enhetlig Eurasien med ekonomisk samverkan ”från Lissabon till Vladivostok” skulle bli världens starkaste och rikaste region. Rädslan är särskilt stark för en tyskt-ryskt samverkan med knowhow och kapital på tysk sida och naturresurser med arbetskraft på den ryska – en gammal amerikansk mardröm. Politologen från Stratford George Friedman sade vid en intervju att omöjliggörandet av en eurasisk kontinental makt hade varit USA:s målsättning under de senaste hundra åren. Om det inte går att underkuva Eurasien – sade Friedman – så skall åtminstone de däri ingående nationer hetsas mot varandra för att skapa instabilitet såväl regionalt som inom de enstaka nationerna. Försök till detta utspelas just nu i realtid inför våra ögon.
Om vi vill förstå Amerikas politik är det viktigt att veta att på USA:s Militärhögskola (DNU, National Defence University) undervisas än i dag Halfried Mackinders studie Geographical Pivot of History (1904) där han definierar sin Heartland teori som även hävdades i Versaille efter I Världskriget: ”Den som behärskar Östeuropa behärskar också Heartland. Den som behärskar Heartland behärskar också Världsön, den som behärskar Världsön behärskar hela världen”. I Mackinders nomenklatur är Världsön lika med Eurasien.
bigniew Brezezinski, en annan amerikansk geopolitisk storhet följer sin föregångares strategi och i sin bok The Great Chessboard (Det Stora Schackbrädet) utpekar han Ukraina såsom den geopolitiska mittpunkten och kräver att Ukraina skall skiljas från Ryssland, eftersom utan Ukraina blir Ryssland på sin höjd bara en regional makt men ingen världsmakt. I klarspråk betyder det att den Nya Världsordningen är möjligt bara om USA behärskar schackbrädet.
Detta är USA:s målsättning; det är därför man för krig (än så länge bara politiskt, min anm.) mot Ryssland. Behärska Heartland d.v.s. Östeuropa för att kunna behärska Eurasien och därmed hela världen.
NATO:s östliga utvidgning och omringning av Ryssland
Genom hävdandet av den ryska faran skräms och försvagas Europa och NATO tillåts att obehindrat omringa Ryssland militärt. Trotts egna nackdelar tvingas Europa till ekonomiska sanktioner mot Ryssland, ryska statschefen demoniseras, man för ett media- och informationskrig väl påminnande om tiden före Första Världskriget.
Det som ger anledning till oro är att NATO:s närvaro i Östeuropa har sedan 2014 utvidgats. Under NATO:s toppmöte i juli bildades en ny ”Warsawa Pakt”, där man avhandlat militär upprustningspolitik p.g.a. antagen rysk aggression i framtiden. Det verkar som inte någon av toppmötets deltagare hade tittat på kartan. Gjorde man det kunde man se det tydligt att NATO-baser finns runt Rysslands gränser medan inga som helst ryska förband är att finna vid någon av USA:s fastlandsgränser. Medan USA har fler än 1000 militära baser runtom i världen (761 av dessa är militära stödpunkter uppdelade i 156 länder) har Ryssland c:a 25 militära stödpunkter i 11 länder varav 10 i forna sovjetstater och 1 i Syrien.
Förutom militära omgrupperingar och omfattande NATO övningar bör man oroa sig även för arsenalen av kärnvapen, speciellt USA:s och NATO:s moderniseringsprogram av kärnvapen i Europa. Nyligen har man omplacerat 50 st taktiska atombomber till Italien och om ryktet är sant 50 st d:o från Syrien till Rumänien. Liknande omplacering planeras till Polen. Dessa raketsköldar utgör ett allvarligt hot mot Ryssland eftersom i och med dessa blir kapaciteten för ett motanfall eliminerat så att Ryssland inte längre kan skydda sig mot ett fientligt raketanfall.
NATO har brutit sitt löfte givet i ömsesidigt författat kontrakt 1997 och bedriver nu en hittills aldrig skådad militär aktivitet längs Rysslands gränser. Dessutom bryter numera USA även en annan överenskommelse med Ryssland från 1970 angående kärnvapenspärr.
Amerikas farliga konfrontationspolitik
Att USA:s agerande uppfattas av Ryssland som provokativt är naturligt och samtidigt farligt. Det är inte första gången USA vill provocera fram ett militärt svar från Ryssland – hittills utan framgång. Dock hotade det ryska överkommandot NATO 2012 under säkerhetskonferensen i Moskva att man vid behov skall, såsom en preventiv åtgärd, tillintetgöra den då ännu planerade raketskölden som är planerad att uppbyggas i Polen och som numera är en realitet i Rumänien.
Efter allt detta är farhågorna, nämnda i början av artikeln, lättare att förstå. Det var inte länge sedan New York Times publicerade en varning såväl för ensidigt upphävande av tidigare överenskommelser om den ömsesidigt kontrollerade militära maktbalansen som planerna för införandet av nya taktiska kärnvapen.
Varning till Europa
Den nuvarande situationen bör uppfattas som en allvarlig varning till Europas länder: det är oacceptabelt att NATO och USA skall använda Europa som gisslan, som ett geopolitiskt schackbräde och måltavla. Ungern som är en av NATO-länderna är särskilt utsatt.
Vi måste stå upp mot NATO:s upprustningspolitik och kräva att Europa skall bli en kärnvapenfritt kontinent. Vi måste avslöja USA:s verkliga planer
Ett rikt och stabilt Europa och Europeisk Union ryms inte i USA:s intresse. USA bryr sig inte vare sig om mänskliga rättigheter, demokrati och rättssäkerhet eller ett fredligt Europa. Vad som intresserar USA är dess egen maktställning, världsmakten inbegripen.
Krigföringens regler är ändrade
Vid sidan av konventionell vapenmakt finns det idag flera olika medel till buds för att nå politiska mål: bojkotter och sanktioner, utfrysning, desinformation och mediekrig, diplomatisk isolering, demonisering och beskyllningar. Man sprider anklagelser om korruption, man väcker rädsla och osäkerhet, anordnar demonstrationer och stöder länders inre opposition. Paletten är bredare än så och flera av exemplen är numera en daglig verklighet.
Medhjälparna utgörs av ett räcke icke-statliga organisationer såsom den västliga medievärlden och etablerade politiska partier och dess politiker; vasallerna i EU i USA:s tjänst.
Krig mot Europa enligt salami-taktiken
[…] Den sortens krigföring pågår sedan länge. Enligt påven Franciscus är III världskriget redan på gång om ock med små steg. Detta krig förs inte bara mot Ryssland utan mot alla länder som inte motsvarar Amerikas förväntningar, för att inte nämna dem som rentav motsätter sig. I en intervju häromåret sade president Obama: om en regering inte gör som vi vill blir vi tvungna att bryta av dess arnar.
Målsättningen är att tvinga bort en sådan regering eller åtminstone dess ledande politiker från makten. Detta lyckades i Serbien, Grusien, Ukraina, den tyska statschefen Wulff, en gång inom den tjeckiska regeringen och processen pågår i brutala former i Makedonien. I Ungern misslyckades man – och så blir fallet även i fortsättingen.
[…] Denna krigföring för att i akt och mening säkra Amerikas hegemoni har pågått i och med Europas rekonstruktion ända sedan 1990. Det är bara vi som inte hade förstått det eller förstått det alltför sent.
[…] på en konferens i Budapest på Andrássy Universitetet […] kom i kaffepausen en elegant herre fram till mig, gratulerade och sade: Det här är inte något Europa längre, jag förstår mig inte på europeiska politiker varför de låter Europa slitas sönder. Den elegante herren hade varit Israels arbetsmarknadsminister året före.
[…] hur kommer det sig att en Israelisk minister ser det som en politiker i Väst inte ser? Så småningom fann jag svaret som med tiden blev allt klarare: så gott som i alla länders partier undan för undan infiltrerades av förespråkare för globalisering, anti-nationella och ultraliberala idéer. I Västeuropa spelar det längre ingen roll vilket konservativt eller socialistiskt parti väljarna röstar på ty det politiska fältet är redan mer eller mindre mättat av samma skrot och korn. Det är inte förr än ganska nyligen som sådana politiska partier bildades vilka hellre vill lyssna på folket istället för globalister, storkapitalet, internationalister och ultraliberaler. Vilka svårigheter dessa nya partier har att övervinna syns skrämmande tydligt bl.a. hos Frihetspartiet i Österrike eller hos AfD i Tyskland.
Det är inte detta Europa vi en gång önskade!
[…] Hade vi för 28 år sen tänkt oss dagens Europa, när vi ännu kämpade mot sovjetisk diktatur och kommunistisk totalitarism? Nej och åter nej. Förebilden för oss var den västliga demokratin, rättssystemet, friheten och rättssäkerheten. Dessa värden är nu åter hotade men hotet kommer nu från det motsatta hållet. EU håller på att bli en diktatur, multikulturalismen håller på att förinta nationer och den europeiska kulturen, den totalitära liberalismen ödelägger och marginaliserar samhällena. Europa håller på att förlora sin identitet.
Europa vilar på tre pelare och alla dessa tre har rasat samman
Kristendomen: den starkaste och viktigaste pelaren. Det är inte bara islam som hotar och tränger kristendomen tillbaka. Att hävda kristenhet i Västeuropa anses numera vara diskriminativt. Det är t.ex. förbjudet att i offentlig position bära halsband med kors; det gamla hälsningsordet ”Grüss Gott” är bannlyst hos det österrikiska flygbolaget; en förskolelärarinna i Wien fick sparken för att hon inför Jul berättade för barnen om Jesus; i det österrikiska rättsväsendets lokaler har man plockat ner korset... I motsatts till allt detta måste islam respekteras, berättigad sträng kritik är förbjuden och t.o.m. kan medföra straffsanktioner – allt detta gäller inte kristendomen – och till detta får man moraliskt bidrag också från själva den katolska kyrkan. Katolska kyrkans röst blir allt svagare när den talar om familj. Påven hävdar i en intervju att Europas rötter är inte enbart kristna vidare att katolska kyrkan är ”triumfatorisk” och ”hämndlysten”; han jämför IS-krigare med Jesu följeslagare. I Väst har kristendomen redan upphört att vara identitetsbärande.
Under mötet i förra veckan av Europakommissionen för rättsliga frågor sade Koen Geens, Belgiens justitieminister följande: ”Mycket snart blir det flera muslimer än kristna i Europa. En nära förestående realitet som Europa ännu inte har upptäckt”. Att fördenna realitet har man EU:s felaktiga politik att tacka för nämndes inte.
Grekisk filosofi och demokrati
Den andra pelaren var just grekisk filosofi och demokrati. Även denna pelare håller på att störta samman. I Väst härskar sedan länge en skendemokrati eller i bästa fall en partidemokrati.
Framför allt är det EU som lider av demokratiskt underskott. EU-parlamentet är en låtsasparlament utan parlamentarisk kompetens. Varken Kommissionen eller EU-domstolen har någon demokratisk legitimation och det är ändå i Kommissionen som EU-lagarna och -föreskrifterna formas. EU domstolens huvudsakliga maktbefogenhet täcker rättstolkning och verksamhetsfält. Europadomstolen systematiskt utvidgar Unionens maktbefogenhet på bekostnad av nationernas suveränitet.
Dessutom tycks EU vara rädd för folket; EU:s kännetecken är demofobi i stället för demokrati. Föga förvånande är Unionen emot folkomröstningar då, som känt är, praktiskt taget alla tagna referendum hitintills gick emot EU:s maktinnehav.
Efter flera nederlag – den danska och holländska folkomröstningen och framför allt Brexit – hör man allt oftare att inga fler referendum skall tillåtas enär makthavarna anser att de hotar själva EU:s existens. Folkets beslut om den förda politiken bör inte följas då det utgör grogrund för nationalism och populism. Enligt den tyske kommissionären Günther Oettinger hotar inte bara Unionen utan hela Europa. Oettinger menade vidare att: en folkomröstning är numera en anakron institution, den fungerade kanske i det antika Grekland men i dag används den enbart av kobönder i Schweiz.
Romersk Rätt
Den tredje pelaren som hittills bar upp Europa är den Romerska Rätten. Rätten och rättens vidmakthållande är i den västliga världen numera ett okänt begrepp. När Obama en gång tillrättavisande sade till Putin att han inte tänkte beakta internationell rätt svarade Putin: Bravo, äntligen har ni upptäckt att den över huvudtaget existerar.
De grundläggande frihetslagarna kan man i Väst i praktiken numera inte hävda då den Europeiska Kommissionen för Mänskliga Rättigheter har upphört att fungera. Pressfrihet, åsiktsfrihet och det fria ordet i Väst numera är ett minne blott; jag skulle kunna tala i timmar om hur den västliga mediepolitiken och styrning av åsikter fungerar.
Emedan det ännu finns en och annan oönskade meningsyttringar förbereder EU ett mycket farligt lagförslag vars arbetsnamn är Toleranspapper. Lagförslaget i toleransens namn handlar inte bara om total kontroll utan även om en institution ämnad för omskolning av ungdom som till äventyrs avviker från Toleransens anvisningar; renodlad diktatur i namnet av tolerans.
I ett brev frågade jag Kommissionen vad avsikten är med detta Toleranspapper och Kommissionen svarade: Eftersom ännu gällande lagar anses vara tillräckliga är det ännu inte aktuellt men vi anser att Toleranspapprets innehåll är gott och vi stöder det därför.
Rättssäkerhet i EU har upphört att gälla. Framför allt är det invasionen av migranter som fick rättsstatens grundprinciper att krackelera. Värt att märka att EU gång efter annan bryter mot egna lagar och diskriminerar sitt eget rättssystem. Om detta skulle man kunna hålla ett eget seminarium.
TTIP överskriver demokratin och dess rättssystem
[…] I fall TTIP, handelskontraktet med USA blir verklighet kan vi säga adjö till till det europeiska rättssystemet som har den Romerska Rätten som grund; i och med detta avhänder vi då oss den sista resten av de europeiska staternas suveränitet. Många av oss ser inte att faran ligger inte bara i klorerade kycklingar och genmanipulerade naturprodukter utan i att skiljedomstolarna kommer att skapa lagar varmed de dömer i stället för och även emot staternas dömande institutioner.
Alla de nämnda pelarna befinner sig nu i en status av sammanstörtande.
Migrationen är krigets mest verksamma vapen
[…] Migrationsvågorna är inga slumpvisa företeelser, de är väldigt välorganiserade och planerna stod färdiga redan för tio år sedan.
Thomas Barnett, som var Rumsfelds (USA:s försvarsminister) rådgivare och som fortfarande tillhör kretsen av geostrategiska experter har 2004 0ch 2005 skrivit två böcker: Pentagon´s New Map och Blueprint of Action. Redan för tio år sedan skrev Barnett att Europa behöver 1,5 miljoner invandrare från Afrika och Asien – årligen. Målet formulerades enligt som följer: ett enhetligt uppblandat folk utan nationella, kulturella och religiösa skillnader och vars IQ är 90, otillräckligt för eget tänkande men tillräckligt för att kunna arbeta.
Det är tyvärr inte många som har läst Barnetts böcker. Barnett skriver också något annat intressant: Eftersom målet är en globaliserad värld måste man undanröja alla politiker som motsätter sig och därmed äventyrar globaliseringen. Jag citerar Barnett: ”I say: kill dem”! Uppstickarna måste alltså mördas. Så skriver rådgivaren till USA:s försvarsminister. Denna order är inte alls så absurd som den kan synas vara; jag vill inte ens veta hur många gånger denna order hade givits.
Någon opposition från EU mot dessa yttranden har ännu varken hörts eller setts. Politiker som går i USA:s ledband har inte vidtagit någon som helst åtgärd – och vill inte heller vidtaga – mot migrationsvågorna. Något motstånd mot en ny, uppblandad europeisk befolkning är inte heller att märka. Tvärt om: Kommissionens vice ordförande Frans Timmermans nyligen lät oss veta att mänsklighetens framtid kommer inte längre att baseras på olika nationer och kulturer; framtiden skall tillhöra en uppblandad superkultur. I framtiden får inga samhällen förbli homogena, vi måste acceptera den multikulturella diversiteten. Medlet för förverkligande av dessa idéer är massinvandring. Så talade Europakommissionens vice ordförande, Timmermans.
Skall Europa överleva?
[…] Så här ser situationen ut i Europa. Detta är en katastrof! I dessa dagar stod det att läsa från den konservativa politkers Pát Buchmanns penna i American Free Press. Pát Buchmann ställde frågan: ”Skall Väst överleva detta århundrade?”
Med hänsyn till den pågående sjukliga politiken i EU med Angela Merkel och Jean Claude Juncker i spetsen är frågan mer än befogad. Det enda sättet att eliminera den alltmer annalkande katastrofen är att folket fråntar makten från Västeuropas politiska elit. Detta är tyvärr ganska osannolikt: folkmajoriteten är redan alltför manipulerad och saknar förmåga att tänka. Hur lätt är att manipulera visas klart och tydligt av Pokemons framfart. I Amerika är det 21 miljoner människor som jagar Pokemon. Betraktar jag fostran och undervisningen i skolorna ser jag inte något hopp om bättring. I Europa är det framför allt Tyskland som tycks ohjälpligt ha nått vägs ände och samma situation gäller även vad USA:s imperium anbelangar; stormaktens såväl ekonomiska som politiska dominans är stadd i fara. Det är bara dess militära kapacitet, framför allt när det gäller kärnvapen, som USA fortfarande är i ledande position. De neokonservativa tillsammans med vapenindustrin ivrar för ett nytt krig och det kan befaras att i ett läge av panik USA kan starta ett krig som en sista utväg. I detta sammanhang saknas det inte alarmerande tecken – Syrien, Medelhavet och nyligen i Ukraina och Krim.
Vad betyder allt detta för Ungern och för magyarerna?
I detta europeiska träskmark är Ungern en klippa, ett fyrtorn som skyddar och varnar och som för många i Europa inger hopp. Jag håller många föreläsningar och jag hör att man hoppas på Ungern såsom utgångspunkt för vägen ut ur Europas nuvarande situation, möjligen ur själva EU.
Flera försök har gjorts för att få ett regeringsbyte till stånd – lyckligtvis utan framgång – och vi måste därför stödja den ungerska regeringen och dess medarbetare. Vad Ungern behöver är en stabil och stark regering.
Ungern har en lika stor som svår uppgift nämligen att hålla rodret fast i dessa tider av stormar, att kunna vara en förebild och impulsgivare för andra. I motsats till Väst är de gamla europeiska värden här ännu bevarade. Det är viktigt att försvara sig mot globaliseringen, bevara grundläggande värden: familjen, nationen, suveräniteten och de grundläggande frihetslagarna. Problemet i Väst är att friheten upphört att vara ett värde, den är mer en sorts säkerhet. Ungrarna som är ett frihetsälskande folk på nytt måste visa vägen som så många gånger i historien; att friheten är inte bara grunden för alla andra rättigheter utan är något man måste kämpa för. Framför allt måste det tyska folket erinras om orden från deras store genius Johann Wolfgang von Goethe: ”Bara den förtjänar friheten och livet som är beredd att varje dag kämpa för dem”.
Centraeuropeisk Kärn-Europa
I motsats till de västeuropeiska länderna finns det ännu i Europas mitt kraft att motstå den invasiva migrationen, den islamiska aggressionen och terrorismen. Här finns viljan för en oavhängig politik och avvisande av Bryssels diktatoriska beteende. Man borde därför, tillsamman med Visegrád-länderna, Österrike, Kroatien, Slovenien och kanske med Bayern och Sydtyrolen, skapa en Centraleuropeisk Kärn-Europa. Det behövs nya visioner och en ny politik. Europa måste räddas undan ett alltmer degraderat USA; rätten till självstyre och suveräniteten – som vi vann för 27 år sedan och som nu är i fara – måste återställas.
Vägen tillbaka till folkrätten
Vi måste kräva av det internationella samfundet att återupprätta folkrätten – framför allt den internationella folkrätten – för att sedan hålla sig till den. De allt ökande problemen med Krim och Syrien men också med migrationen bör ses som ett varnande finger för vad som kan hända om man inte följer internationell rätt. Alla liknande problem måste – och kan – lösas enligt principen av internationell rätt. Annars är faran stor att den arabiska våren upprepas som en europeisk vår med allt vad den innebär av destabilisering och ty följande kaos.
Ungerns uppgift är att i alla sammanhang ställa upp för suveränitet och därtill stödja alla andra folk. Man måste hålla i minnet att ett litet lands bästa vapen är den internationella rätten.
Vår uppgift är att såsom 1988 och 1989 visa vägen som ledde till totalismens och Sovjetunionens fall. Förändringens kraftfullaste vapen är folket. ”Vi är folket” skanderade människor på måndagarna i Leipzig och Berlinmuren föll och därmed ett helt politiskt system. Fredsmarschen räddade den ungerska regeringen, massdemonstration räddade den turkiska. Folket är en mäktig kraft som förmår både förhindra och skapa förändringar.
Vi måste därför aldrig glömma: Vi är folket och vad mera: vi är Europa!
Székesfehérvár, 15 augusti 2016.
Eva Maria Barki
Anm.: Inlägget bör endast ses som information och översättaren svara inte för riktigheten i kvoterade uttalanden.