patkobandi.blogg.se

Ungrarnas rop på hjälp

Så gripande om det nu vore det sant. Men se, i förljugen god liberal anda, ljuger Birgitta Ohlsson (BO) och Cecilia Wikström (CW) under NA:s ingress ”Demokrati vid ett vägskäl” (NA 27 maj 2017). Deras rappakalja bjuder för all del inte några svårigheter att besvara men uppgiften är desto mera motbjudande: lögnerna är så uppenbara att deras vedergällning kräver en i det närmaste övermänsklig förmåga att behärska sig; om sådan feg smutskastning säger ungrare att ”fällkniven öppnar sig själv i fickan”. Nu skall emellertid vare sig BO eller CW skrika efter polisskydd, i vart fall inte vad mig anbelangar: jag aktar mig noga i akt för att lorta ner mig.

För det första: det är på sin höjd med stora svårigheter hopsamlad skara på 10-14 tusen som ropar på hjälp uppeggad och finansierad av G Soros. Över 9 miljoner ungrare ropar inte utan sköter sitt dagliga värv. Regeringens memorandum stöds redan av snart 1,5 miljoner ungrare och ännu flera lär de bli. Om det vore val nu skulle knappt något av de ”liberala” oppositionspartierna komma över gränsen till riksdagen.

För det andra: Om BO & CW menar med ”liberala värderingar” frihet att ljuga, utan konsekvenser belacka, smutskasta andra, ja, då är det rätt att Orbán inte vill ha den sortens liberalism och han skall ha all heder för det.

 

För det tredje: BO:s och CW:s adjektiv ”vulgärnationalism” är så absurd, så korkad att jag avböjer mig att bemöta det. Möjligen undrar jag om författarna själva vet  vad de egentligen menar.

För det fjärde: Orbán – regeringen – har i för människor viktiga frågor alltid frågat folket och styrt politiken därefter. Om det nu vore så väl att Ryssland ville följa Ungern så ”varför inte”? Men att Ungern skulle vilja följa rådande förhållanden i Ryssland, ja, för att påstå något dumt måste man ha tappat all kontakt med verkligheten.

För det femte: Något statligt kontrollerat censurorgan finns inte ens spår av i Ungern. Dess Medieråd i det närmaste till punkt och pricka liknar dess svenska motsvarighet fast i en förbättrad version: skuldfrågan om kränkning o.d. avgörs av civila domstolar.

För det sjätte: Den akademiska friheten i Ungern är oerhört större än t.ex. i Sverige, där den av liberalerna omhuldade CEU:s motsvarighet aldrig hade kunnat tillkomma. Regeringen vill inte heller förbjuda CEU, trots papegojaktig upprepningar av denna lögn. Vad regeringen vill är ingenting mer än att sagda Soros-organ skall bedriva sin verksamhet på samma villkor som gäller för alla andra ungerska lärosäten. Ja, hur kan man bara sjunka så lågt att ljuga så fräckt även i denna sak?! Att begära en rankningslista av BO/CW angående universitetens kvalitet i Europa/USA, ja, det bryr jag mig inte om, CEU är antagligen inte ens upptagen på en sådan.

För det sjunde: 90-talets ungerska demokratiseringar bl.a. innebar gummikulor, beriden polis med dragna sablar och ”kobra” beväpnade insatsstyrkor mot totalt fredliga nationaldagsfirare (oktober 2006); minst ett dussin mångmiljonärer, miljardärer men lägre pensioner, högre skatter och egenavgifter - för att nu nämna några av ”demokratiseringens” godsaker. Gyurcsánys bärsärkagång på sitt eget folk finns i filmarkiven runt hela Europa, den har aldrig visats i svensk tv, men det går säkert att i sin helhet, oredigerat rekvirera från det ungerska publik service företaget. Där kan man se vad det var som BO:s och CW:d kompisar lyckats åstadkomma under 90-talets ”demokratisering” i Ungern. Men som tur är blev de helt bortsopade 2010 av en överväldigande majoritet av den ungerska valmanskåren.

För det åttonde: Någon ”instruktionsmanual” mot den numera helt tygellösa europeiska s.k. liberalismen behöver ungrarna förvisso inte. Dessutom står det fullständigt främmande för varje ungrare med en IQ runt 100 att ens försöka påtvinga andra länders medborgare just den väg och den livsåskådning de har valt att följa. Ungrare är inga åsiktsfascister och önskar inget annat än att var och en skall bli lycklig efter egen fason.

För det nionde: Det ”historiska förfarandet” som nu EU-parlamentets vänstermajoritet (EU fördragets artikel 7.1) tycks förbereda är i alla dess motivering ingenting annat än ett falsarium. I de ihjälkritiserade samlingslägren får varje vuxen tre, varje barn fem mål om dagen. Vård av personlig hygien är fullt tillfredsställd och eventuella sanitära olägenheter kan inte skyllas på förläggningens personal – än mindre på regeringen. Tillgång till sjukvård finns dygnet runt. Migranterna är inte alls inlåsta, vem som helst av dem får fritt återvända dit de kommit från. Så snart deras ansökningar färdigbehandlats får de lämna förläggningarna och gå dit de bara önskar.

För det tionde: Ungrarna försvarar Europa, det medger numera t.o.m. Fru Merkel, och det gör de för oerhörda kostnader utan kompensation av en enda Euro!

 

Det är fritt fram för Europas folk att bestämma hur och med vilka de önskar leva tillsammans med. Ungrarna månar om Europa och detsamma förväntar sig ungrarna av Europa. De länder som önskar ge upp sin suveränitet får gärna göra det – möjligen skulle ungrarna beklaga det men aldrig ens försöka förhindra någon att göra så. Ungrarna är rädda om sin relativt nyvunna frihet och önskar bara att i lugn och ro få forma sitt liv och det samhälle de en gång skall överlämna till sina barn. Det må hända att detta sticker federalisterna i ögat men det är deras problem, ansvaret ligger hos dem och inte hos ungrarna. Ungrarna vill inte behärska andra och om detta är en oförlåtlig synd så tar syndarna på sig straffet med glädje, lita på det!
Jaha, det var det. Det återstår ännu några stridsrop som Husbondens Röst BO och CW kolporterar att bemöta. Nu är jag dock trött på att ägna mig åt tragikomedin BO och CW totat ihop och på att knacka ner självklarheter. Dessutom tror jag att jag har skrivit allt som är väsentligt i sak. Läsaren anmodas följa gode Descartes´ devis: Cogito ergo sum.

 

NA tog så klart inte in mitt svar. När allt kommer omkring känner jag mig faktiskt en smula smickrad.

AN