Skall showen fortsätta?
Skall showen fortsätta?
Striden, som förts i medier och från diverse talarstolar, om huruvida den nya ekonomiska politiken skall lyckas med att dra landet ur den malström som skapats av den förra, vänsterliberala administrationen, är avgjord. Förefintliga makroparametrar odiskutabelt vederlägger teorierna i den ekonomiska katastrof libretto författat av dem som i tid och otid åberopat libretton som grund vid allehanda angrepp på den av Orbán ledda regeringen. BNP ökar, inflationen, sysselsättningen och statsskulden styr åt rätt riktning. Den förutspådda kraschen uteblev trots att hos de Rättrogna förståsigpåare mer än väl syntes ett uttalat behov av att den borde inträffa.
Fallgropen är inte så djup som den var för fyra år sedan även om för de perspektivlösa är den fortfarande mycket djup. Ungern och dess medborgare kunde hålla sig flytande endast genom betungande lån ända tills krisen de facto konfronterade människorna med systemets ohållbarhet. Tusentals miljarder försvann genom gapen i marginalerna ur det gemensamma till banker och off-shore investeringar eller helt enkelt genom urusel administration av privatiseringarnas avtal. Detta kunde ske därför att marknaden hade helt fria händer medan den höll gravöl över staten. Tidigare regeringar reste olika paravent som insynsskydd över lurendrejerier som t.ex. konstruktion av obligatorisk privatförsäkring för Öst- och Centraleuropa – uttänkt och och iscensatt av marknadskrafterna; ett skojeri som skräddarsytts för att lagligen överföra hundratals miljarder till privata bankkassor med samtidig ökande inkomster för kassornas administratörer och för kreditinstituten koordinerandes det så att de senare skulle få in medel att lappa över konstgjorda deficit i de statliga försäkringskassorna. Systemet liknade det när någon som vill hjälpa sin moder i nöd genom att låna men sparar samtidigt för sin egen ålderdom på ett bankkonto allt detta medan kontot hela tiden ger mindre avkastning medan lånekostnaden ökar... Vad var detta bra för när systemet betydde dryga kostnader för skattebetalarna? Vem gynnades av den höga styrräntan som av centralbankernas f d ledare försvarades till sista blodsdroppen? Hundratals miljarder fördes ut ur landet som hade väl behövts t ex för minskning av statsskulden och andra angelägna finansieringar. Ändå var det inte någon som varnade ylande om tjuvar. I detta sammanhang nöjer jag mig med att endast nämna skandalen kring affä-ren med lån i främmande valutor.
Det som hade varit duger blott för jämförelse med det som är. Om vi gör så kan vi konstatera att ett större antal penningpumpar utåt äntligen har strypts. Fördelning av den gemensamma skattebördan har blivit mera balanserad. Hur hade vi annars kunnat kravla oss ur den alltmer ökande lånespiralen? Hur hade vi kunnat hålla budgetdeficiten under vad som EU förväntat av oss, en deficit som före 2010 inte en enda gång låg på den föreskrivna nivån?
Nedförsbacken har tagit slut, vad mera, landet stävar nu uppåt igen. Om vi tappar fokus på helheten och riktar det mot detaljer ser vi dock en hel del olustiga, irriterande företeelser. Politikernas ökande förmögenhet som trotsar matematiken, skryt med viftande av lyxvaror, onödiga herrskapsfasoner – allt detta skadar systemets trovärdighet, ökar fanflykt från partier och hjälper motståndarnas återhämtning.
Nomenklaturen från det förgångna håller ihop med profitörer som långhalm och ler för att med leken ”tjuven är här” minska uppmärksamheten för sitt eget tjuveri. Klubbens medlemmar svärtar ner allt och alla som är emot dem, men det skulle vara fel ändå att kasta skulden enbart på den.
Diskussionen ”staten korrupt och marknaden är god eller att ”marknaden är gränslöst hagalen medan staten är god” började för sex år sedan i och med den ekonomiska krisens utbrott. Grunden till ordväxlingen beror dels på att teorin ”antingen eller” i grunden är falsk och dels på att styrkeförhållandet mellan makthavarna och de tillkortakommna är allt annat än jämbördigt, såsom det vore önskvärt.
Huruvida denna kamp fortbestår och skall tjäna det allmänna eller om marknaden – genom att okontrollerat utnyttja svagheter – skall åter driva oss i sin fålla beror helt på dem som i dag styr landet. Får marknaden okontrollerad makt hamnar landet åter i fritt fall, vi blir åskådare på nytt till serier av illusionsnummer, möjligen med annorlunda, uppgraderat innehåll.
Översatt från Heti Válasz 2014.12.04 av Andor Nyers
Ö
Översättare