Åren under ´50-talet
Åren under femtiotalet
Nazismen blev förjagad från Ungerns territorium under våren 1945, då II. Världskriget tog slut för Ungerns del. Landet låg i ruiner och saknade 10 % av sin befolkning. Den närmast förestående uppgiften ungrarna stod inför var att börja leva på nytt efter att ha överlevt, att på nytt organisera sitt samhälle.
Två förhärskande och starkt motstridiga krafter dominerade Ungerns politiska fält. Båda två inom regeringen var lika ivriga att bli den bestämmande faktorn i utformandet av landets framtid. Den ena ville bevara landets nationella suveränitet och demokratiska tradition medan den andra hade blickarna mot de europeiska, borgerliga demokratierna. De senare samlades i Oberoende småbrukarpartiet (Független Kisgazda Földmunkás Párt, FKgP) och de första i det Borgerliga Partiet (Polgári párt).
Emot dessa stod ”Vänsterblocket” (Baloldali Blokk) ledd av det Ungerska Kommunistpartiet (Magyar Kommnista Párt, MKP) som såg landets framtid i ett samhällsystem efter sovjetiskt mönster och helt underställt sovjetunionen.
Den sovjetiska ockupationsmakten och av denna ledda Allierade Kontrollkommissionen (AK) som allenarådande hade styrt landet tills fredstraktatet var underskrivet tog av självklara anledningar parti för Vänsterblockets föreställningar. Det avgörande flertalet av ungrarna ville emellertid leva i en demokrati. Vid parlamentsvalet 1945 röstade 57 % av valdeltagarna på FKgP, MKP fick endast 17 %. Trots Småbrukarpartiets entydiga valseger gick inte AK med på att tillåta FKgP ensam bilda regering, man var tvungen att ha kommunisterna med. AK krävde t.o.m. att inrikesministeriet som varit den enda myndigheten för landets samtliga väpnade styrkor inklusive den politiska polisen skulle komma helt och hållet under kommunistpartiets inflytande. Med hjälp av sin politiska polis verkade Vänsterblocket med full kraft för att tillskansa sig den totala makten i samhället och använde politiska mord och olika sorters terror på vägen dit. Så småningom fick allt fler lära sig att leva efter det nya livets nya premisser.
När till slut det internationella läget 1947 så medgav praktiserade kommunistpartiet den öppna diktaturen som dagordning. Förhör under tortyr och öppen skrämselpropagandan blev daglig rutin. Eftersom de ändå var rädda att denna metod inte skulle leda till nog snabba resultat intervenerade sovjetmakten. Den 25 februari arresterades i fullt dagsljus Béla Kovács, FKgP:s generalsekreterare, och släpades iväg till GULAG. Strax därpå organiserade MKP en statskupp och tvang landets premiärminister Ferenc Nagy att lämna sin post och parlamentet upplöstes.
I det framskjutna valet 1947 under kommunisternas inrikesminister László Rajk fick MKP inte mer än 22 % av valmanskårens röster trots pågående terror samt utnyttjande av alla tänkbara sätt till valfusk. Det var detta beryktade val som kallades ”valet med de blå biljetterna”. Hundratusentals medborgare fråntogs rösträtten och kollaboratörerna lämnade in 200 000 blå valsedlar. När det nu visat sig att trots detta allt inte räckte till ogiltigförklarades ytterligare 700 000 röster så att Vänsterblocket äntligen kunde bilda regering. I och med detta upphörde parlamentarismen att gälla i Ungern över fyrtio år.
Oppositionspolitikerna vilka ännu var på fri fot tvingades iväg till utlandet eller också satte man dem i fängelse. Genom socialdemokratiska partiets förening med kommunistpartiet bildades det enhetliga Ungerska arbetarpartiet (Magyar Dolgozók Pártja, MDP) vilket också betydde avvecklingen av det ungerska socialdemokratiska partiet. Strax därpå förföljdes forna ledande socialdemokrater eller också satte man dem i fängelse.
Avvecklandet av privat egendom tog sin början. Hela samhället blev förstatligat - industrin, utbildningen, penningsinstitutionerna, kulturen, allt. Statspartiets totala diktatur infördes. Kardinal József Mindszenti, den ungerska katolska kyrkans ärkebiskop, arresterades – naturligtvis på uppdiktade grunder, fängslades och dömdes i en konceptionell, s.k. ”skyltfönster-rättegång” till livstids fängelse. Även detta blev en fingervisning till medborgarna att kommunistpartiet inte tar hänsyn till någon eller något, ingen kan känna sig säker för dem.
Våren 1949 hände det, för första gången i den ungerska parlamentarismens historia, att medborgarna inte hade någon möjlighet att rösta på andra än de som nominerats av kommunistpartiet d.v.s. medlemmar i MDP samt en och annan friåkare utan partimedlemskap (likväl nominerade av MDP). Det bristande intresset hos medborgarna för att rösta påbättrades av 220 000 s.k. folkbildare (népnevelõ). Till deras hjälp ställde också ÁVH upp, ”partiets näve”, statspolisen som var fruktade av alla. Valresultatet blev 96 % till MDP:s fördel.
Det första fria valet sedan dess kunde hållas 1990.
Nazismen blev förjagad från Ungerns territorium under våren 1945, då II. Världskriget tog slut för Ungerns del. Landet låg i ruiner och saknade 10 % av sin befolkning. Den närmast förestående uppgiften ungrarna stod inför var att börja leva på nytt efter att ha överlevt, att på nytt organisera sitt samhälle.
Två förhärskande och starkt motstridiga krafter dominerade Ungerns politiska fält. Båda två inom regeringen var lika ivriga att bli den bestämmande faktorn i utformandet av landets framtid. Den ena ville bevara landets nationella suveränitet och demokratiska tradition medan den andra hade blickarna mot de europeiska, borgerliga demokratierna. De senare samlades i Oberoende småbrukarpartiet (Független Kisgazda Földmunkás Párt, FKgP) och de första i det Borgerliga Partiet (Polgári párt).
Emot dessa stod ”Vänsterblocket” (Baloldali Blokk) ledd av det Ungerska Kommunistpartiet (Magyar Kommnista Párt, MKP) som såg landets framtid i ett samhällsystem efter sovjetiskt mönster och helt underställt sovjetunionen.
Den sovjetiska ockupationsmakten och av denna ledda Allierade Kontrollkommissionen (AK) som allenarådande hade styrt landet tills fredstraktatet var underskrivet tog av självklara anledningar parti för Vänsterblockets föreställningar. Det avgörande flertalet av ungrarna ville emellertid leva i en demokrati. Vid parlamentsvalet 1945 röstade 57 % av valdeltagarna på FKgP, MKP fick endast 17 %. Trots Småbrukarpartiets entydiga valseger gick inte AK med på att tillåta FKgP ensam bilda regering, man var tvungen att ha kommunisterna med. AK krävde t.o.m. att inrikesministeriet som varit den enda myndigheten för landets samtliga väpnade styrkor inklusive den politiska polisen skulle komma helt och hållet under kommunistpartiets inflytande. Med hjälp av sin politiska polis verkade Vänsterblocket med full kraft för att tillskansa sig den totala makten i samhället och använde politiska mord och olika sorters terror på vägen dit. Så småningom fick allt fler lära sig att leva efter det nya livets nya premisser.
När till slut det internationella läget 1947 så medgav praktiserade kommunistpartiet den öppna diktaturen som dagordning. Förhör under tortyr och öppen skrämselpropagandan blev daglig rutin. Eftersom de ändå var rädda att denna metod inte skulle leda till nog snabba resultat intervenerade sovjetmakten. Den 25 februari arresterades i fullt dagsljus Béla Kovács, FKgP:s generalsekreterare, och släpades iväg till GULAG. Strax därpå organiserade MKP en statskupp och tvang landets premiärminister Ferenc Nagy att lämna sin post och parlamentet upplöstes.
I det framskjutna valet 1947 under kommunisternas inrikesminister László Rajk fick MKP inte mer än 22 % av valmanskårens röster trots pågående terror samt utnyttjande av alla tänkbara sätt till valfusk. Det var detta beryktade val som kallades ”valet med de blå biljetterna”. Hundratusentals medborgare fråntogs rösträtten och kollaboratörerna lämnade in 200 000 blå valsedlar. När det nu visat sig att trots detta allt inte räckte till ogiltigförklarades ytterligare 700 000 röster så att Vänsterblocket äntligen kunde bilda regering. I och med detta upphörde parlamentarismen att gälla i Ungern över fyrtio år.
Oppositionspolitikerna vilka ännu var på fri fot tvingades iväg till utlandet eller också satte man dem i fängelse. Genom socialdemokratiska partiets förening med kommunistpartiet bildades det enhetliga Ungerska arbetarpartiet (Magyar Dolgozók Pártja, MDP) vilket också betydde avvecklingen av det ungerska socialdemokratiska partiet. Strax därpå förföljdes forna ledande socialdemokrater eller också satte man dem i fängelse.
Avvecklandet av privat egendom tog sin början. Hela samhället blev förstatligat - industrin, utbildningen, penningsinstitutionerna, kulturen, allt. Statspartiets totala diktatur infördes. Kardinal József Mindszenti, den ungerska katolska kyrkans ärkebiskop, arresterades – naturligtvis på uppdiktade grunder, fängslades och dömdes i en konceptionell, s.k. ”skyltfönster-rättegång” till livstids fängelse. Även detta blev en fingervisning till medborgarna att kommunistpartiet inte tar hänsyn till någon eller något, ingen kan känna sig säker för dem.
Våren 1949 hände det, för första gången i den ungerska parlamentarismens historia, att medborgarna inte hade någon möjlighet att rösta på andra än de som nominerats av kommunistpartiet d.v.s. medlemmar i MDP samt en och annan friåkare utan partimedlemskap (likväl nominerade av MDP). Det bristande intresset hos medborgarna för att rösta påbättrades av 220 000 s.k. folkbildare (népnevelõ). Till deras hjälp ställde också ÁVH upp, ”partiets näve”, statspolisen som var fruktade av alla. Valresultatet blev 96 % till MDP:s fördel.
Det första fria valet sedan dess kunde hållas 1990.